Jo det har väl gått lite för lång tid...

Detta inlägg tänkte jag ängn åt ett ämne som jag utlovat tidigar i denna blogg, och det är om varför amerikaner måste jobba så mycket. Det är ju inte så ovanligt med att jobba två eller tre jobb för att få ekonomin att gå ihop, och som mig själv har jag kommit fram till ett skäl till detta. När jag tar mig till jobbet varje morgon så passerar jag ett antal korsningar med rödljus, och vi sk i och för sig erkänna att jag inte haft körkort alltför länge men, men vid två av dessa står varje morgon en eller två poliser som visar stoptecken åt de bilar som har fått rött och vinkar fram de som fått grönt, och jag kan inte riktgit förstå vad de fyller för funktion. När sedan ljusen slår om så byter polisen/erna riknig och vinkar fram de som just fått grönt och stoppar de som som fått rött. Jag har passerat dess poliser vid olika tider så jag vet att de är där under minst 2 timmar. För mig känns det som som ganska mennigslöst arbete och det borde ju inte betala så mycket att fungera som trafikljus.

Men nu ska jag inte stanna vid en sådan här händelse. När jag kommer fram till jobbet och passerar entredörrarna så möts man av en av tre vakter som jobbar i entren. Denna vakt har till uppgift att kolla så att folk som är studenter eller anställda på universitetet visar upp sitt passerkort (de kollar inte att det är personen som passerar som är rättmässig ägare till kortet utan bara att man har ett kort som ser lite ut som ett passerkort. Jag har visat mitt kaffe kort en gång och kommit in) och om det är en person som inte är student/anställd så delar vakten ut en klisterlapp på vilken det står besökare och vips så får man komma in. De två andra vakterna har till uppgift att se till att de få som säger att de har en avtalad tid skriver in sig i en pärm som ligger i entredisken (de kollar inte vad man skriver eller att man är den man utger sig för). Personligen tycker jag inte de fyller någon funktion överhuvutaget, och om de mot all förmodan gör det så tror jag att de klarar sig med endast en vakt.

På tal om vakter kan jag även ta upp den personal som arbetar i foajen i huset som jag nu bor i. Där är en anställd som har till uppgift att öppna dörren för folk som vill ut eller in och ibland drar ut en lite vagn som boende i huset kan lägga sin packning på för att få den ut ur huset eller in. Förutom denna person så sitter det jämt en anställd i en informationsdisk i entren som kan ringa taxi eller en hatverkare men erbjuder hjälp en med allt annat (men alla gånger jag frågat om något förutom taxi så säger de att man ska prata med management). Så det finns även en eller två personer som jobbar i management och vad de gör vet jag inte.
Fast min favorit bland amerikaner som jobbar med meningslösa saker (vilket borde innebära inte så välavlönade jobb) är där jag köper mitt kaffe. Kassan på detta ställe ligger på mitten av kassadisken, på vänster sida har de mackor och bakelser och på höger sida finns kaffemaskinerna. De flesta dagarna när man kommer in på detta ställe jobbar det sju personer där med följande arbetsuppgifter: en står i kassan och tar emot beställningarna samt tar emot betalningar, bakom denna person står två andra den ena meddelar de två som står på mack- och bakelsesidan om någon beställd macka eller bakelser (det är en som är ansvarig för att plocka fram bakelser och en annan som är ansvarig för mackorna). Den andra bakom kassören talar om för de två som står på kaffesidan vad för kaffe/te som folk betällt, en av dessa häller upp beställd dryck medans den andra sedan ger drycken till kunden. För mig känns det som om ett cafe inte kan dra in tillräckligt med stålars för att betala alla dessa arbetare en hel månadslön, och ska jag var helt ärlig så tycker jag ju inte att de har tillräckligt betungande arbetsuppgifter för att få en måndaslön heller, men det är kanske därför de måste jobba flera jobb.

Ska även ta upp något helt annat. Jag var på kurs för någon dag sedan för att lära mig ur man gör inköp till min arbetsplats, en fruktansvärt onödig kurs, men en intressant sak kom upp under kursen. Kursledaren diskuterade hur man betalade för saker och frågade om det var någon som "kom ihåg" när man betalade med checkar, det gjorde alla som var på kursen. Själv tyckte jag att det var lite konstigt att en amerikan talade om checkar i dåtid efter som att i princip alla ställen där man handlar ar emot checkar, man betalar hyran med checkar, man kan betala sin mobilräkning med check, men men han vill väl vara lite europeisk.

Bilderna i detta inlägg är lite av den gatukonst man kan kolla på när man besöker Philadelphia, samt en bild på en amerikansk variant av Daim som har ett för en svensk ganska roligt namn. Ska även bjuda på en underhållande musikvideo, men framför allt text, som en arbetskamrat visade mig som finns att titta på på youtube.

Start spreading the news,

I'm leaving today
I want to be a part of it...
Ska dock börja lite där jag lämnade er förra gången, bland amerikas trafik och då speciellt de inte så, i Sverige, normala skyltarna.

Har tänkt att jag ska släppa en uppdatering per vecka om hur jag upplever min tid här, men det blev tyvärr ett uppehåll förra veckan så jag borde ju kompensera, men det kommer inte bli av idag.

En av orsakerna till att jag legat på latsidan med mitt skrivande är att jag under en vecka haft svenskt besök, så jag har inte varit riktigt lika sysslolös på kvällarna som kan hända när man är själv. För att göra besökets besök lite mer underhållande så tog vi i fredags Bolt Bus med slutstation 34th and 8th alldeles utanför Tick Tock. För er som känner igen inledningen på dagens inlägg har redan räknat ut att adressen ligger i New York. Vi ankom runt en och en halvtimme senare än planerat, fredaskvällsköer i amerikas största och femte största städer tar visst lite tid. Så fredagskvällen bestod endast av att checka in på vandrarhemmet samt att gå och äta. Vandrarhemmet hade tyvärr lite mer att önska än vad som erbjöds. Hissen upp till våning 6 var knappt två människor stor. Rummet, som vi delade med fyra andra, hade ingen ventilation eller fläkt vilket gjorde att det helt saknades luft efter dryga 4 timmars sömn och till det så steg temperaturen med ett obestämt antal grader vilket gjorde att man sov mindre bra. Vi lyckades trots allt sova och kom upp i tid för att ta oss till närmaste dinner för lite riktig frukost, och som tur är äter jag inte sådan frukost varje dag. Men vi var i alla fall laddade för en dag på stan. Denna inleddes med en tunnelbane resa ner till Brooklyn där vi hoppade av för att GÅ tillbaka till Manhattan, detta gjordes via Brooklyn Bridge. Under vår promenad över bron passade vi på att kolla på Frihetsgudinnan, fast på håll. Kan ju erkänna att vädret just denna helg nog inte gjorde det stora äpplet till sin fördel, så det mesta man kollade på var ganska grått och trist. Inte för att jag vill påstå att byggnader i USA inte är gråa och trista en solig dag, men det finns ju nivåer i helvetet också. När vi väl kommit tillbaka till den riktiga NY irrade vi fram och tillbaka lite, kartan vi hade fick staden att verka större än den var vilket gjorde att det gick fort att gå både hit och dit. Bara så ni vet så finns det inte mycket att se på ground zero, ser ut som ett tillhåll för NCC. Wall Street var inte heller så upphetsande, kanske beror på att vi var där på en lördag, men jag såg inga jetsetare eller folk som stod och skrek att de köpte och sålde. Vi passade även på att trask igenom Soho nästan utan att upptäcka att vi var där, men när vi passerat detta kända område hamnade vi i dess mindre kända syster kvarter där det tydligen inte är tillåtetför kvinnor att sälja sex, i alla fall inte inomhus.

Men om man är på besök i NY får man ju inte missa Empire State Bldg, i alla fall om det är ens första besök. Att åka upp i denna byggnad är en ganska dyr resa, och när vädret var så tråkigt som det var denna helg är det inte värt det. Har i och för sig fått reda på av en av mina arbetskamrater att man ska åka upp när det är natt, men med tanke på de minusgrader det var utomhus (eller i alla fall kändes det som minus) under nätterna ville man inte vara 86 vånningar upp (102 om man känner sig extra rik). Jag skippar bilder med vyer där upp ifrån men lovar att ta med dem när jag upprepat resan upp, på en dag med bättre väder så ni kan jämföra.

När vi väl kommit ner sprang vi vidare på de jäktiga gatorna, och de var ju inte riktigt lika jäktiga som de ska vara när det är högsäsong för turister i stan. Så vi kom till Times Square, nyårskulan sitter kvar där uppe sin pinne. Hela stället kryllar ju av reklam, men den skylt som var trevligast att se var den som gjorde att man började fundera på om filmen Forrest Gump var verklighetsbaserad, men jag har inte sett att jag kan köpa räkorna på Superfresh så man får fortsätta att fundera.

Efter nästan 30000 steg på NY gator gick två trötta svenskar till en resturang, sänkte några amerikanska öl och en måltid, som i enighet med den amerikanska standarden, var alldeles för stor, och gick sedan till vandrarhemmet för att ligga en natt i dvala mellan att sova och att dö av syrebrist under fruktanskvärda svettningar (ska inte rekomendera detta stället till någon som kommer till NY under sommaren. De hade inte AC).

Söndagen blev mindre hektisk, mer sitta (av förklarliga skäl), men vi passade på att gå åt fel håll runt sjön i Central Park. Uppskattades inte av vissa NY-bor. En snabb visit på Guggenheim, det innebar gå in kolla upp i taket och gå till toaletten (den var väldigt fin :). Som avslutning på helgen gick vi till den amerikanska snabbmatskedjan Wendy's, där fick vi reda på att Köttclownen en gång i tiden serverat bra burgare, men att de nu var skräpiga och smakade papper. Amerikanen som gjorde detta uttalande påpekade även att Wendy's nu var skräpigt och dåligt. Som svensk som just tappat min Wendy's oskuld kan jag meddela att det är i princip samma sak, största skillnaden är att Wendy's burgare är fyrkantiga.

Trafik

Fick imorse ett sms från en svensk vän (tack Anna) som hört att vi i väst råkat ut för en snöstorm och jag tänkte berätta lite om denna hemska upplevelse. Jag var på besök hos min tidigare hyresvärd i söndag och den uppkommande snöstormen diskuterades. Kelly meddelade att hon sett på nyheterna att det skulle snöa och tyckte att jag skulle ringa till universitetet på måndag morgon för att höra efter om det skulle vara öppet. Snö tillhör inte vanligheterna i Pennsylvania. Själv tänkte jag att skolor kanske skulle stäng om det snöade, men hade väldigt svårt att tro att man som anställd får ledigt. Hur som haver, lagom till att jag kommit hem hade snöfallet börjat, bilden visar samma nattvy som visats på bloggen tidigare (21 feb) fast här lite skymd bakom snön. Så när jag vaknat på måndag morgon var jag ju givetvis orolig för hur jag skulle klara av att cykla genom drivorna till mitt slut mål, jobbet. Det visade sig som tur var vara enklare än vad domedagsprofeterna förutspått. Nu kan det ju mycket väl vara så att jag är bättre tränad för ett vintrigare underlag än vanliga Philadelphianer. När jag kommit fram till jobbet fick jag lov att dokumentera detta snöoväder då det var över. Jag kan förstå att ni liksom jag vid det tillfället undrade hur ett så civiliserat land kunde tvinga mig att gå till jobbet när snön låg ca 2 cm djup, förutom intill östligt liggande husväggar och trottoarkanter, där det i vissa fall var 10 cm.
Måste dock påpeka att det var väldigt skralt med arbetare på universitetet, och tidigt på morgonen kom ett mail som klargjorde att ett möte jag skulle ha gått på var inställt på grund av snö. Så situationen var kanske allvarligare än jag hade förstått.
Fick i idag reda på att vissa inte kunnat komma till jobbet, trots att de försökt, då det var så halt att bilen bara gled på underlaget. Halka är något som Philadelphianer, liksom svenskar, bekämpar med salt. Jag ska genast erkänna att jag inte undersökt mängden salt som svenska gator salta med, men kan dock inte erinra mig att det är i samma proportioner som här. När snödrivorna smält bort ligger saltdrivorna kvar, detta är dock inte helt fel då det piffar upp stadens gator med en otrolig mängd olika färger. Jag fångade det gröna saltet på bild, men kan tillägga att jag sett blått, lila, vitt, beige och orange. Kasnke något vi kan införa hemmavid också.
När jag ändå nuddat vid en bil i denna blogg så ska jag följa upp det med att ge lite insikt i hur det är att vara trafikant här, ska återkomma med ämnet bilist när jag provat det, men ska ändå ta upp några bilrelaterade obsevationer. Men... I början av mitt liv här så tog jag mig fram på mina två ben, något jag redan pratat om och som konstigt nog är svårare för hitflyttade europeer att förstå än för amerikanerna. Problemet med att vara fotgängare i Philly är att man står längst ner på trafikens näringskedja. Detta märkte jag tydligast när det kommit snö en gång tidigare och denna höll på att smälta. I Sverige är man ju van med att kunna gå gatan fram utan att behöva oroa sig för att bil alltför nedsprutad med snöslask (det är ju faktiskt olagligt att som bilist spruta ner folk), här däremot ser vissa bilister det som sin uppgift att väta inte ont anande fotgängare. En mindre trevlig överraskning. Ett annat tillfälle då man upptäcker att man inte har i trafiken att göra är när man ska över gatan vid ett övergångsställe där bilister samtidigt fått grönt och kan svänga. Det är mången gång jag känt bakspeglar som glider längs min jacka.
Så i en förhoppning att undvika dessa otrevligheter skaffade jag en cykel, i ärlighetens namn fick jag låna den av en arbetskamrat som köpt den fast inte använder den. Han åker bil istället. Det är dock allmänt känt här, jag har blivit informerad från olika håll, att cyklister är galna och inte bryr sig om trafikreglerna. Kan dock meddela att man måste vara lite galen för att cykla i Philly, vet inte om det är cyklisterna eller bilisternas fel, men antar att det är de senares. Det verkar nämligen vara så att det är störst först som gäller, och en cyklist är inte mycket större än en fot gängare. Har upplevt detta också, när jag cyklade hem för drygt en vecka sedan och med ganska god fart körde rakt fram i en korsning kommer en taxi bakifrån i mycket högre fart och gör en högersväng alldeles framför mig, som tur är har jag bra bromsar för hade så inte varit fallet hade vi på ett otrevligt sätt fått fysisk kontakt. Detta lärde mig dock att hålla bättre uppsikt över trafiken, alltid något:)
Med dessa ord sagad ska jag ta upp några få iaktagelser jag gjort vad gäller bilister och att köra bil. En av de första saker jag upptäkte (i taxin frän flygplatsen både förra gången och denna) var att man använde sig av tutan i högre utsträckning än i svearnas rike. Det tutades när framförliggande bil inte får fart på sitt åk tillräckligt snabbt när det slår om till grönt, när folk svnäger in framför en i vissa bilköer, när det inte parkeras tillräckligt fort, för att hälsa på kompisar etc. När jag sedan påpekade denna skillnad för en inföding fick jag reda på att man förolämpar någon ordentligt när man tutar på dem, vilket jag tycket kändes konstigt för då måste ju alla bilister i princip känna sig förolämpade mest hela tiden... En annan skillnad som jag upptäckte, och som jag antog var ett lagbrott, är att väldigt många svänger när det är rött. Jag har dock fått klara bevis på att det är helt ok, för det mesta i alla fall (se bilden).
En annan skillnad mellan hemma och är som också är trafik relaterad, och som jag faktiskt måste erkänna att jag tycket är väldigt bra är hur man namnger gator. Som ni vet så när man frågar någon där hemma på vilken adress vederbörande bor kan konversatioen se ut något i stil med:
"På Äppelstigen 47"
"Öh...? Å var ligger det?"
"Jo du vet Shellmacken på Storgatan...."osv.
Samma fråga här skulle kunna få svaret:
"4010 Baltimore" ev "40th and Baltimore" och vips så vet man var man ska. Gatorna i Philly är nämligen namngivna så att alla gator som går, i rutnätet, nord-sydlig riktning har siffror, börjar med ett och slutar med något strax under hundra, och alla väst-östliga har ett namn, oftast förknippat med ett träd. Notera dock att det inte finns fyratusentio entreer på Baltimore, husnumret innan 4010 kan mycket väl vara 3935. Hur numreringen fungerar vet jag inte riktigt. Men vad har då detta med trafik och göra undrar vän av ordnig? Jo, det är nämligen så att i princip alla dessa vägar är utrustade med den skylt som visas på skyltbild 2 och detta gör denna skylt till den absolut vanligaste förekommande i stan.