Trafik

Fick imorse ett sms från en svensk vän (tack Anna) som hört att vi i väst råkat ut för en snöstorm och jag tänkte berätta lite om denna hemska upplevelse. Jag var på besök hos min tidigare hyresvärd i söndag och den uppkommande snöstormen diskuterades. Kelly meddelade att hon sett på nyheterna att det skulle snöa och tyckte att jag skulle ringa till universitetet på måndag morgon för att höra efter om det skulle vara öppet. Snö tillhör inte vanligheterna i Pennsylvania. Själv tänkte jag att skolor kanske skulle stäng om det snöade, men hade väldigt svårt att tro att man som anställd får ledigt. Hur som haver, lagom till att jag kommit hem hade snöfallet börjat, bilden visar samma nattvy som visats på bloggen tidigare (21 feb) fast här lite skymd bakom snön. Så när jag vaknat på måndag morgon var jag ju givetvis orolig för hur jag skulle klara av att cykla genom drivorna till mitt slut mål, jobbet. Det visade sig som tur var vara enklare än vad domedagsprofeterna förutspått. Nu kan det ju mycket väl vara så att jag är bättre tränad för ett vintrigare underlag än vanliga Philadelphianer. När jag kommit fram till jobbet fick jag lov att dokumentera detta snöoväder då det var över. Jag kan förstå att ni liksom jag vid det tillfället undrade hur ett så civiliserat land kunde tvinga mig att gå till jobbet när snön låg ca 2 cm djup, förutom intill östligt liggande husväggar och trottoarkanter, där det i vissa fall var 10 cm.
Måste dock påpeka att det var väldigt skralt med arbetare på universitetet, och tidigt på morgonen kom ett mail som klargjorde att ett möte jag skulle ha gått på var inställt på grund av snö. Så situationen var kanske allvarligare än jag hade förstått.
Fick i idag reda på att vissa inte kunnat komma till jobbet, trots att de försökt, då det var så halt att bilen bara gled på underlaget. Halka är något som Philadelphianer, liksom svenskar, bekämpar med salt. Jag ska genast erkänna att jag inte undersökt mängden salt som svenska gator salta med, men kan dock inte erinra mig att det är i samma proportioner som här. När snödrivorna smält bort ligger saltdrivorna kvar, detta är dock inte helt fel då det piffar upp stadens gator med en otrolig mängd olika färger. Jag fångade det gröna saltet på bild, men kan tillägga att jag sett blått, lila, vitt, beige och orange. Kasnke något vi kan införa hemmavid också.
När jag ändå nuddat vid en bil i denna blogg så ska jag följa upp det med att ge lite insikt i hur det är att vara trafikant här, ska återkomma med ämnet bilist när jag provat det, men ska ändå ta upp några bilrelaterade obsevationer. Men... I början av mitt liv här så tog jag mig fram på mina två ben, något jag redan pratat om och som konstigt nog är svårare för hitflyttade europeer att förstå än för amerikanerna. Problemet med att vara fotgängare i Philly är att man står längst ner på trafikens näringskedja. Detta märkte jag tydligast när det kommit snö en gång tidigare och denna höll på att smälta. I Sverige är man ju van med att kunna gå gatan fram utan att behöva oroa sig för att bil alltför nedsprutad med snöslask (det är ju faktiskt olagligt att som bilist spruta ner folk), här däremot ser vissa bilister det som sin uppgift att väta inte ont anande fotgängare. En mindre trevlig överraskning. Ett annat tillfälle då man upptäcker att man inte har i trafiken att göra är när man ska över gatan vid ett övergångsställe där bilister samtidigt fått grönt och kan svänga. Det är mången gång jag känt bakspeglar som glider längs min jacka.
Så i en förhoppning att undvika dessa otrevligheter skaffade jag en cykel, i ärlighetens namn fick jag låna den av en arbetskamrat som köpt den fast inte använder den. Han åker bil istället. Det är dock allmänt känt här, jag har blivit informerad från olika håll, att cyklister är galna och inte bryr sig om trafikreglerna. Kan dock meddela att man måste vara lite galen för att cykla i Philly, vet inte om det är cyklisterna eller bilisternas fel, men antar att det är de senares. Det verkar nämligen vara så att det är störst först som gäller, och en cyklist är inte mycket större än en fot gängare. Har upplevt detta också, när jag cyklade hem för drygt en vecka sedan och med ganska god fart körde rakt fram i en korsning kommer en taxi bakifrån i mycket högre fart och gör en högersväng alldeles framför mig, som tur är har jag bra bromsar för hade så inte varit fallet hade vi på ett otrevligt sätt fått fysisk kontakt. Detta lärde mig dock att hålla bättre uppsikt över trafiken, alltid något:)
Med dessa ord sagad ska jag ta upp några få iaktagelser jag gjort vad gäller bilister och att köra bil. En av de första saker jag upptäkte (i taxin frän flygplatsen både förra gången och denna) var att man använde sig av tutan i högre utsträckning än i svearnas rike. Det tutades när framförliggande bil inte får fart på sitt åk tillräckligt snabbt när det slår om till grönt, när folk svnäger in framför en i vissa bilköer, när det inte parkeras tillräckligt fort, för att hälsa på kompisar etc. När jag sedan påpekade denna skillnad för en inföding fick jag reda på att man förolämpar någon ordentligt när man tutar på dem, vilket jag tycket kändes konstigt för då måste ju alla bilister i princip känna sig förolämpade mest hela tiden... En annan skillnad som jag upptäckte, och som jag antog var ett lagbrott, är att väldigt många svänger när det är rött. Jag har dock fått klara bevis på att det är helt ok, för det mesta i alla fall (se bilden).
En annan skillnad mellan hemma och är som också är trafik relaterad, och som jag faktiskt måste erkänna att jag tycket är väldigt bra är hur man namnger gator. Som ni vet så när man frågar någon där hemma på vilken adress vederbörande bor kan konversatioen se ut något i stil med:
"På Äppelstigen 47"
"Öh...? Å var ligger det?"
"Jo du vet Shellmacken på Storgatan...."osv.
Samma fråga här skulle kunna få svaret:
"4010 Baltimore" ev "40th and Baltimore" och vips så vet man var man ska. Gatorna i Philly är nämligen namngivna så att alla gator som går, i rutnätet, nord-sydlig riktning har siffror, börjar med ett och slutar med något strax under hundra, och alla väst-östliga har ett namn, oftast förknippat med ett träd. Notera dock att det inte finns fyratusentio entreer på Baltimore, husnumret innan 4010 kan mycket väl vara 3935. Hur numreringen fungerar vet jag inte riktigt. Men vad har då detta med trafik och göra undrar vän av ordnig? Jo, det är nämligen så att i princip alla dessa vägar är utrustade med den skylt som visas på skyltbild 2 och detta gör denna skylt till den absolut vanligaste förekommande i stan.