American sports

Idag på lunchen diskuterade jag och en av mina arbetskamrater sport, ska jag vara helt ärlig var det mest han som diskuterade. Han gilar nämligen att prata och gillar mindre att lyssna. Samtalet inleddes med att han frågade mig om jag gillade baseball. Jag erkände att jag spenderat någon timme med att försöka uppskatta spelet hemma i sverige innan jag begav mig hit, men att jag inte fattat vad det var som gjorde att amerikanerna tycker att det är så fantastiskt. Han sa då att det tydligen var ganska många amerikaner som inte heller förstod sig på baseball utan bara väntade på att det skulle bli en homerun, men de amerikaner som är insatta i spelet förstår att man ska uppskatta det mentala spelet som pågår mellan kastaren och slagmanen. Sedan förklarade han hur intressant en match var om det inte var en enda slagman som träffade bollen, vilket jag tycker låter otroligt tråkigt... Sedan togs amerikansk fotboll upp, det är tydligen inte lika intressant men fortfarande en väldigt spännande sport. Jag gav även detta en chans hemmavid, och det här spelet förstår jag mig på men jag vet inte om jag vill påstå att det är vidare spännande. Efter detta tog han upp fotboll "den som vi europeer tycker är rolig", den kunde han inte förstå varför folk kollade på överhuvudtaget. Ett spel där man kan vinna med ett mål är ju helt ointressant. Det är tydligen för mycket springande fram och tillbaka utan utdelning, detta var också skället till att hockey (som han också ansåg vara en europeisk sport) tråkig. Men springande fram och tillbaka var även orsaken till att basket var tråkigt, fast där gjorde de för mycket mål... Vill efter dessa 'fakta' påpeka att han uppskattade en baseball match där det inte blev någon utdelning. Och att han tycker att amerikansk fotboll är intressant, och för er som inte tittat på så mycket sådan kan jag infromera om att de inleder med att det ena laget springer med 'bollen' åt ena hållet och när de tagit poäng (touch down eller field goal) så byter de 'boll' förare och så springer de åt andra hållet. Kan i och för sig vara så att det blir jobbigt för honom när de som har möjlighet att ta poäng byter håll för fort, så som kan hända i fotboll, basket, ishockey, handboll, tennis, pingis, ja i princip alla andra idrotter. Ska nu när jag tar upp ämnet sport även påpeka att (och jag har haft tillgång till kabeltv alla dagar utom den först) de visar följande sporter på tv basket, basket, basket, basket, basket, football, football, basket, basket, hockey samt lite baseball (att det bara är lite beror på att det inte är säsong. Det är det i och för sig för football nu också, men nu kan de spendera ett 2 timmars program åt att ha en av kommentatorerna prata om hur han anser att de olika lagen ska drafta inför nästa säsong, programmet hette Morgans Mock Draft. De gillar även att visa matcher i repris, för någon vecka sedan visades en repris på en match från i höstas... Ska inna jag avslutar ämnet sport säga följande, de visar golf också på golfkanalen, samt att de kan visa annan sport och att skälet till att jag inte vet om det är att jag inte tittar på sportkanalerna så ofta pga att jag bara sett amerikansk sport.

Ska följa upp detta med ett inlägg om mina kullinariska upplevelser, som i och för sig bör innebära att man ska sporta. Jag håller som bäst på att gå igenom det amerikanska frukostflingeutbudet, det blir ungefär 1 till 1.5 paket i veckan (dom är inte alltid lika stora som de man är van med i sverige). Så när jag var på Superfresh (amerikansk typ av Willys) så föll mina ögon på ett paket som, och jag gissar, var ämnat för en yngre åldersgrupp, men det ska inte avskräcka min upptäckar lusta. En tallrik av denna variant ser ni här intill. Det stod på paket att detta var någon typ av havreringar, och det kan mycket väl finnas någon typ av havre där inne men de de består i princip enbart av socker. De skulle passa bättre som lördagsgodis än som frukostflinga, tyvärr så var detta paketet ganska stort så jag fick sona för mitt misstag några dagar.
Ett annat inslag i amerikansk matkultur som jag provat på, som jag blev påmind om av den spanske postdocen som slutade, är Twinkies. Jag köpte dessa vid samma tillfälle som jag köpte ovan avhandlad vara. Twinkies kan man mycket väl ha hört talas om om man bor i sverige, speciellt om man tittar på film och tvserier, en Twinkie kan man till exempel se i Grease. Twinkies ska enligt amerikansk sägen kunna placeras i en time capsul, och plockas fram 50 år senare och då vara lika fräch som en nybakad. Den består av en sockerkaka (som när man tar i den känns fuktig och man får en beläggning på fingrarna som jag gissa är socker och fett och den smakar inte som en sockerkaka överhuvudtaget) i vilken man tryckt in amerikansk vaniljkräm (den smakar inte vanilj utan mer som smörkräm med väldigt mycket socker).
Ska hoppa tillbaka lite till sport. Om man satt i sig dessa 'läckerheter' bör man tänka på sin vikt, som tur är så har huset jag bor i ett eget gym men för de som är mindre lyckligt lottade så får man betala dyra pengar för ett gymmedlemsskap. Ett gym som jag gått förbi många gånger och som varje gång fått mig att kolla lite extra är gymmet Sweat, och om ni kollar på fönsterrutorna i bilden så kan ni förstå att det är ett passande namn.

In West Philladelphia

För att mätta mitt sug efter lokala sevärdheter var jag för några veckor sedan på ATF och fyllde i papper så att jag i måndags kunde gå till den lokala vapenaffären och köpa mig en pistol (runt 3000kr), jag skulle nämligen till West Philladelphia. Alla som sett Fresh Prince in Bel Air vet att det inte är det trevligaste stället i Philly, och jag tänkte att jag skulle passa på att titta på den där basketplanen han är på. Kan även meddela att flera av mina arbetskamrater sagt att man inte ska röra sig längre västerut än 48th street, för då blir man tydligen fimpad på stört, men med en pistol i fickan borde jag ju kunna försvara mig.

Skämt åsido, jag köpte ingen pistol men jag var i West Philly. Är nämligen så att en av administratörerna på lab 2 beslutat sig för att göra någonting annat och i onsdags var det tackfest. Trots att jag inte varit med i gänget så länge så blev jag medbjuden. Festen skulle vara i en restaurant som låg i väst och, skulle det visa sig, alldeles utanför Philadelphias stadsgräns. Hur vet jag då detta? Jo, det var tillåtet att röka inne på stället. Men men... tillbaka till hemskheterna. Som en osäker bondig svensk blev man ju skiträdd när man fick veta att man skulle väster ut, allt man hört om dessa delar är ju hur folk blir dödade, rånade och våldtagna. Tydligen delas inte dessa åsikter av hela Phillys befolkning, även om de inte heller rekommenderade att man strosar omring där och se för rik och europeisk ut, men man kan gott åka igenom med bus, tunnelbana, taxi och ev cykla.Vi åkte tunnelbana till slutstatione, gick av och vandrade in i Millbourne (tror jag det heter) och fram till en dörr som överhuvudtaget inte tydde på att tillhöra en restaurant, men som tydligen gjorde det. Det åts och dracks, måltiden inleddes med apptitretare vilket det skulle visa sig var som ett svenskt julbord, fast grekisk mat. Väldigt gott, men när vi satt i oss av aptitretarna (de var nog 20 olika) kom den riktiga maten in... Jag kan ju meddela att jag ite var den enda som retat migsjälv för mycket för att kunna äta ordentligt av huvudrätten, petade i mig några bitar mest för att man skulle. De serverade en greksik burgare som många av mina bordsgrannar tycke var väldigt fin, själv tycke jag den smakade som att tugga på en bit hushållspapper (funderar på om jag har något fel på smaklökarna för detta är inte första gången jag inte håller med amerikanerna angående mat). Kvällen avslutades med en bilfärd under vilken jag blev informerad om att det inte var så många sura miner i gruppen över att administratören slutade, hon var tydligen en häxa som var illa omtyckt och de hade istället firat att de blivit av med henne... Där ser man.
I söndags fick jag nyklarna till min nya lägenhet, hade tänkt att flytta in i början av veckan men med jobb och den stora anspänningen som min resa väster ut innebar så blev det inte av för ens i fredags. Tog datorn och lite kläder nä jag gick till jobbet, och det övriga blev tre vändor på fredags kvällen (hade inte packat för få våndor utan lätta), och den sista vändan var inte på kvällen utan klockan halv ett på natten. Hade tydligen inte fått nog av att stirra döden i vitögat för jag hade packat så lätt de första rundorna att den sista ändå blev tung. Skället till att det blev så sent var att jag ville säga hej till Kelly innan jag försvann, och hon är firvillig på akuten på fredaskvällarna och kommer inte hem för ens vid tolv. Så kvart över tolv drog jag iväg med min resväska genom Art Museum Area, och när jag väl kommit fram visade det sig att jag varken blivit skjuten eller rånad. Ska skjuta in två bilder här för att dels visa vad jag sitter och tittar ut på i skrivandetsstund, samt hur det ser ut när det är lite mer solljus.

När jag kommit fram till nya stället kändes det som hemma väldigt snart. Kanske för att jag fick packa upp mitt Sömnig täcke, min Gosa kudde och ett gäng andra grejer som min hyresvärd köpt åt mig på IKEA, och JA, de heter så här här också. Ska även passa på att slå hål på en myt som jag hört i Svearike, IKEA anses som billigt skräp i USA också.

Bättre sent än aldrig...

Enligt administrationen på UPenn så skall en anställd som börjat jobba innan den 15:e i en månad få lön i slutet av den månaden, jag började den 13 och fick i förra veckan reda på att jag inte skulle få någon lön för ens i slutet av februari (man får lön sista varadagen i månaden). Så jag har ju fått börja samla burkar, skulle ju flytta vilket innebär utlägg på tre månadshyror på stört och det är ju inte så att jag är släkt med von Anka. Att inte få lön skulle väl i och för sig inte vara hela världen då jag fortfarande inte fått mitt SSN, så att jag inte kunnat öppna ett bankkonto, och jag vet ju inte riktigt om jag vill gå med hela lönen på fickan... Får väl erkänna att förra meningen innehåller ett litet fel. När jag fick reda på den sena lönen, fick jag nämligen ett temporärt SSN som gäller på UPenn, och kan användas på andra ställen där de inte är alltför kinkiga. Så jag traskade snarast iväg till banken, för att se om de var kinkiga eller inte, visade sig att den information man fått från diverse håll inte stämde riktigt. Man behövde nämligen inget SSN för att skaffa sig ett bankkonto, utan endast $ 25 och det har jag ju haft sedan jag kommit hit, och det visade sig när jag höll på att plocka fram stålarna att man inte behövde $ 25 heller. Man behöver inte heller ett SSN för att skaffa sig försäkring (i alla fall inte hemförsäkring). Däremot behövs det för att skaffa sig ett mobilabonemang, men inte för ett kontantkort. Så till alla som tänkt flytta hit, istället för att lite på det som står i eventuella informationsblad som man får från diverse myndigheter, testa om det går att lösa utan allt tjafs.

På tal om mitt nya bankkonto, när jag öppnade det så fick jag ett checkhäfte (så att jag kan betala hyran) samt ett VISA-kort. Nedan följer en observation angående detta kort eller rättare sagt, typ av kort som jag gärna skulle ta en utlänsk kommentar på, kanske tysk(?). Kortet är nämligen inte ett kreditkort, som utlänsk i USA saknar man kreditvärdighet så banker ger en inte kreditkort, utan ett så kallat debitkort alt. checkkort, dvs ett kort som drar pengarna direkt från ditt konto. Denna typ av kort är väldigt nytt i USA, Kelly förklarade för mig hur det fungerade (skönt det för jag hade ju alldrig hört på maken). Bankerna började ge ut sådana här kort till den amerikanska befolkningen då det gick upp för dem (bankerna och befolkningen) att de med sina kreditkort blev att leva på kredit de inte kunde betala och tillslut hamnade i mindre upplyftande situationer (befolkningen kunde bli hemlösa och bankerna kunde få den globala ekonomin att braka samman). Jag är nämligen lite nyfiken på om det bara är svenska som tyckar att ett sådant kort är gammal skåpmat?

En mindre trevlig observation jag gjort i det här landet har skett påflera av de offentliga toaletter jag besökt, och nu talar jag inte om det faktum att en amerikansk toalett innehåller avsevärt mycket mer vatten än en svensk, givetvis för att underlätta för amerikanska ungdommar att toadöpa varandra. Nej, observationen som gäller amerikanska herrar (har ju inte varit inne på damernas toa) ska inledas med att jag även noterat vissa av dessa aspekter i sverige, dock inte alla. Så om det är någon som läser detta och känner att den tillhör den den kategori jag inet sett i sverige kan gärna meddela detta så att jag kan sluta tro att det är en amerikansk äcklighet. Så (och ni tänker "Men va fan kom till skott någon gång") vad är det jag sett: I sverige finns det (vad jag vet) två typer av herrar. Typ 1, går på en offentlig toalett, drar ner gylfen, tar ut apparaten, lättar på trycket, pillar in apparten i sin gömma igen, drar upp gylfen, går till handfatet och tvättar händerna (vissa torkar sig och andra inte) och går ut. Typ 2, går på en offentlig toalett, drar ner gylfen, tar ut apparaten, lättar på trycket, pillar in apparten i sin gömma igen, drar upp gylfen, går ut. Vill tyvärr påstå att det är nästan 50/50 mellan dessa två typer i sverige. I USA däremot finns förutom dessa två typer även Typ 3. Typ 3 är en kombination av Typ 1 och 2 som tyvärr är lika äcklig som Typ 2. Typ 3 gör som följer, går på en offentlig toalett, går till handfatet och tvättar händerna (vissa torkar sig och andra inte) , går till pissoaren, drar ner gylfen, tar ut apparaten, lättar på trycket, pillar in apparten i sin gömma igen, drar upp gylfen, och går ut. I och för sig ädelt av dem att inte vilja kladda ner Peter-Niklas med vad de nu kan ha fått på nävarna när de var ute men....
Till denna historia skall jag lägga in lite bilder. På herrtoaletten på en av mina arbetsplatser finns nämligen pissoaren som finns avbildad ovan. Vänligen lägg märke till den lilla metallbiten som sitter upp till höger i bild. Den sitter ungefär 20 cm över midjan på undertecknad, och jag är ju lite längre än medel. Den lite brunare delen i denna metallbit är en knapp. Ovan knappen står (om ni inte kan läsa det på bilden) "PUSH FOR HELP". Jag funderade på om det var tänkt att en stackare som ramlat och brutit lårbenshalsen (eller hur man nu skadar sig på en toalett) ska hasa sig fram till pissoaren, lyta upp sig dryga 1 och 20 för att trycka på knappen och få hjälp. Eller är det en knapp man kan trycka på för att någonm ska komma och hjälpa en plocka fram apparaten, ev hjälpa en bli den av de tre typerna som vet hur man gör på en toalett, eller startar en instruktion när man trycker på knappen typ "Step one, pull down your flyer. The flyer is located at the front of your pants, right in front of your genitalia...."?

Ska avsluta dagens inlägg med att förklara dagens titel. Hade nämligen tänkt skriva detta inlägg i fredags så att alla som skulle till att fira alla hjärtans dag i lördags skulle kunna ta det av det present tips som Kelly delar med sig av till mig varje gång jag öppnar kylskåpet. Nu kan ni ju faktiskt använda er av det vid namnsdagar, födelsedagar, och andra dagar som ni vill uppmärksamma med er partner, föreslår att ni inte använder detta som gåva till vänner, och framför allt inte till familjemedlemmar.

Ber om ursäkt för den dåliga skärpan.

Philly Cheese Steak

Jag glömde visst meddela en av mina upplevelser från de senaste dagarna, som jag tänkte att ni kanske ville ta del av. Samt att jag tänkte ge er lite smakprov av mina upplevelser med bilder.

I torsdags var jag nämlgen med Kelly på en reading (vet inte vad det heter på svenska), dvs när en författare läser valda stycken ur sin nyligen publicerade bok och sedan kränger signerade ex till åskådarna. Författaren i detta fall var en av Kellys kompisar, som jobbar som populärvetenskaplig journalist på Philladelphia Inquirer, där hon skriver om all tänkbar vetenskap men har en grund som PhD i partikelfysik. Dock handlar hennes bok "The Score" om det manliga könsorganet, allt från evolution till statussymbol. Den handlar även om den kvinliga könsorganet, för som Faye (det är hennes förnamn, Flam i efternamn) själv säger så går det inte att diskutera det ena utan att prata om det andra. Kan varmt rekomendera denna bok väldigt underhållande och man lär sig faktiskt ett och annat. Det mest underhållande med denna reading var dock när Faye förklarade att detta var första gången som hon kunde diskutera boken på det sätt hon tänkt sig vid en sådan här tillställning. Tidigare hade det nämligen varit endera barn eller någon av Fayes närmaste familj närvarande och det betydde att hon inte kunde säga ordet 'penis', lite sådär hel amerikanskt. Dessutom märktes på publiken att den var amerikansk även den, de var sådär mitt emellan fascinerade och generade. Jag köpte dock ingen bok men blev lovad ett signerat exemplar till senare (får se hur det blir med det).
Tänkte nu ta er med tillabaka till den dag då jag klev in i mitt rum på Fairmount Ave. Bilden nedan visar hur rummet jag hyr är möblerat.

Sedan finns det givet vis en tv på rummet, men annars är det inte mycket mer. Men det är ju någonstans att sova på i alla fall.
När jag ändå är här så vill jag passa på att testa så mycket amerikanskt jag kan, vad är det för mening med att flytta hit om jag handlar allt jag äter på IKEA och bara kollar på SVT via nätet? En av de första maträtter som jag upptäkte här i Philladelphia var The Famous Philly Cheese Steak, säljs på väldigt många ställen och vissa har även världens bästa variant. Så på min tredje dag här gick jag in i en resturang som ligger inte långt från där jag då bodde och inte heller långt från jobbet. jag var ganska hungrig och tänkte att en stek kunde sitta fint. Så jag beställde en Cheese Steak (ni vet det går knappt att få mat utan ost) och väntade. Det visade sig dock att steaken in te var en sådan stek som jag hoppats på utan en baguett med stekt smaklöst kött i slamsor med lök (som inte heller smakade något) samt ost, allting drypande av fett. Snacka om att jag blev besviken. Blev dock ändå mer besviken när jag kom på att denna maträtt var någon jag ville dela med mig av till er, vilket betydde att jag måste äta den en gång till så att jag kunde föreviga läkerbiten.

Road trip

Når jag och Kelly var och handlade i förra helgen sa hon att vi skulle åka till Waffle house för att käka världens godaste våfflor, hon kunde nämligen inte förra helgen då hon hade deadline med sitt arbete (hon jobbar med att skriva ett undevisningsmaterial för problembarn) på måndagen. Hon fick dock inget gjort då och fick lov att meddela arbetsgivaren att hon inte var klar i tid (om hon spenderade mindre tid på facebook och framför tvn skulle hon kanske hinna med något). Detta gjorde att hon senare i veckan meddelade mig att hon inte hade tid med våfflor denna helg då hon skulle arbeta på lördagen och kolla upp artiklar till sin avhandling på söndagen. Vi hade dock närmare 15C i helgen, och när Kelly vaknade vid 12 hugget, så var hon sugen på våfflor. Så vi hoppade i bilen och åkte iväg, lämnade Pennsylvania, korsade Delaware och åkte in i Maryland och stannade vid ett litet hus vid sidan av I95. Waffle house skröt om att servera de godaste våfflorna i hela världen (det där med att vara bäst i världen är väldigt viktigt i amerika tänk på alla amerikanska sporter tex). Varför stället kallades waffel house var lite oförståeligt, visst de serverade våfflor, men utbudet på allt annat var mycket bredare än våfflorna (det fanns fyra olika pecan, choklad, vanliga och kärnmjölk). Waffle house är en sydstats produkt, så för att få prova något från deras kök köpte jag en Grilled Texas Bacon DOUBLE Patty Melt Plate som är typ en hamburgare mellan två rostbröd coh som serverades med hashbrowns (en amerikansk variant av potatisbulle), kan verkligen rekommendera denna måltid. Till detta åts även en halv våffla (dom är inte billiga och man var redan mätt av sin plate), och jag ska erkänna att våfflan var god, den smakade som en svensk våffla (iaf om den våfflan är gjord av mig) men huruvida detta kvalificeras som världens godaste våffla återstår nog att se.
Har även tagit ytterligare några stapplande steg mot ett lyckat leverne i USA. Då jag nu har ett temporärt SSN tänkte jag försöka fixa ett bankkonto, så på vägen till jobbet gick jag in på banken. Banken har förövrigt öppet från 6 på morgonen till 7 på kvällen alla vardagar, från 10 till 17 på lördagar och från 10 till 14 på söndagar, inte helt olikt bankerna i sverige :) När jag pratat ca 1 minut med banktjänstekvinnan blev det klart att man inte behövde något SSN för att öppna ett konto i USA, tvärt emot vad informationen man fått har sagt... Däremot behövdes ett pass, som jag lägligt glömt hemma. Fast det gick bra ändå, man kunde komma in med passet senare, så man behövde tydligen inte det heller för att öppna ett konto. Vilket jag gjort, har hela $ 25 insatt, så nu behöver jag inte oroa mig över min pengasituation. Ytterligare något steg kunde dock tas med hjälp av mitt temporära nummer, jag kunde äntligen få ett PennCard, alltså passerkort till jobbet, som även fungerar som ett foto-id ute i den verkliga amerikanska världen.

High speed internet

Ska börja där jag slutade sist. Efter att jag tryckt publish post i fredags gick jag till Copabanana, baren som är granne med School of Dental Medicine, för att fortsätta att fira att Carlos (den spanske postdoken) skulle flytta tillbaka till europa. När vi satt där och åt och drack fick jag reda på att jag inte är den ende som anser att Hppy Hour inte är så happy. Tydligen tycker alla de som arbetar på min avdelning som är under 40 att det är obotligt tråkigt, och ända skälet till att de går dit är tydligen för att de två herrar som styr upp evenemanget (och som verkligen gillar det) ska få ha sitt roliga. Jag kunde bara tänka, Skönt de är inte världens tråkigaste ensambel.

Tillbaka till Copabanana, de är tydligen väldigt kända för sina pommes, och jag som en av världen mest erkända pommessmakare kan inte riktigt förstå varför. I min mun var det lite som de pommes som finns i Felixpåsarna i frysdisken hemma, och jag har provat mycket bättre pommes i denna stad. När jag väl glufsat i mig min portion fish&chips så lade jag märke till en tydlig skillnad mellan mig och de andra vid mitt bord då jag köpte och drack öl pimplade alla andra drinkar. Jag var dock inte den ende som uppmärksammade detta och fick frågan om jag inte drack sprit (och folk som har träffat mig förut kanske vet svaret på det). Så jag kände mig tvingad, för att få bli en i gänget, att också ta mig en drink. Efter att ha analyserat vad som fanns på bordet (mojitos som serverades i highball glas och någon gul sötsliskig drink som serverades i martiniglas) beslöt jag mig att falla tillbaka på en klassiker, gin&tonic. Till skillnad från de flesta svenska ställen jag varit på, fick man här välja vilken typ av gin man ville ha. Jag gjorde mit val och blev strax serverad min drink, den serverades i ett glas knappt större än de vita plastmuggar man hittar på diverse svanska offentliga toaletter och de kostade lite drygt 60 pix... Så efter de två klunkarna gick jag tillbaka till den amerikanska ölen, vilket gjorde en av mina medarbetare frågande, hur kunde jag gå tillbaka till öl när jag druckit en drink, och ja, det kan man ju fråga sig.

Söndagen spenderades med att försöka hitta ett par vintervantar till undertecknad, som lyckade tappa bort de han hade på sin resa till Piscataway, samtidigt som jag passade på att finna syselsättningar för eventuella besökare. Detta innebar att jag gick till köpcentrat (läs gallerian) i centrala Philly, där jag med lätthet spenderade 3 timmar med att gå i affärer utan att lyckas bes╠ka alla. För folk som uppskattar klädesplagg kan jag meddela att de flesta butikerna tillhandahöll dessa varor. Trots den tid jag spenderade lyckade jag inte hitta ett enda par handskar, de brukar nämligen ta slut innan jul och tydligen är marknade mättade efter det för butikerna tar inte in fler, trots att det nu är ca -10 ute. Detta beteende avspeglas på något sätt av befolkningen i Philly. Jag tror inte att de bryr sig om hur varmt/kallt det är ute utan tror att då det är februari så är det varmt (vilket i och för sig är lite konstigt efter som att denna månad tydligen är den sista vinermånaden) och det är inte ovanligt att se folk gå i shorts, utan jacka, sandaler, kortkort etc trots dessa temperaturer, och man kan se på dem att de kan ångra sina klädval.
Jag har nu fått en dator till hemmet och hoppas snart kunna sköta detta skrivande därifrån, det är dock lite kvar som bör fixas tex en ordentlig internetuppkoppling. Det är nämligen så att hela Philly har trådlöst nätverk, var man än är i stan så är det bara att koppla upp sig. Fantastiskt. Jag packade upp min dator och kastade mig ut i cyberrymden, helt gratis, med hela 2.7 Kbit/sek. Ni kan ju tänkar er hur många filmer jag laddade ner... eller kanske snarare, det tog en halvtimme att få se den översta reklam stripen på aftonbladet. Så jag lade snabbt ner mitt försök att ta del av det 21:a århundradets teknik.