High speed internet

Ska börja där jag slutade sist. Efter att jag tryckt publish post i fredags gick jag till Copabanana, baren som är granne med School of Dental Medicine, för att fortsätta att fira att Carlos (den spanske postdoken) skulle flytta tillbaka till europa. När vi satt där och åt och drack fick jag reda på att jag inte är den ende som anser att Hppy Hour inte är så happy. Tydligen tycker alla de som arbetar på min avdelning som är under 40 att det är obotligt tråkigt, och ända skälet till att de går dit är tydligen för att de två herrar som styr upp evenemanget (och som verkligen gillar det) ska få ha sitt roliga. Jag kunde bara tänka, Skönt de är inte världens tråkigaste ensambel.

Tillbaka till Copabanana, de är tydligen väldigt kända för sina pommes, och jag som en av världen mest erkända pommessmakare kan inte riktigt förstå varför. I min mun var det lite som de pommes som finns i Felixpåsarna i frysdisken hemma, och jag har provat mycket bättre pommes i denna stad. När jag väl glufsat i mig min portion fish&chips så lade jag märke till en tydlig skillnad mellan mig och de andra vid mitt bord då jag köpte och drack öl pimplade alla andra drinkar. Jag var dock inte den ende som uppmärksammade detta och fick frågan om jag inte drack sprit (och folk som har träffat mig förut kanske vet svaret på det). Så jag kände mig tvingad, för att få bli en i gänget, att också ta mig en drink. Efter att ha analyserat vad som fanns på bordet (mojitos som serverades i highball glas och någon gul sötsliskig drink som serverades i martiniglas) beslöt jag mig att falla tillbaka på en klassiker, gin&tonic. Till skillnad från de flesta svenska ställen jag varit på, fick man här välja vilken typ av gin man ville ha. Jag gjorde mit val och blev strax serverad min drink, den serverades i ett glas knappt större än de vita plastmuggar man hittar på diverse svanska offentliga toaletter och de kostade lite drygt 60 pix... Så efter de två klunkarna gick jag tillbaka till den amerikanska ölen, vilket gjorde en av mina medarbetare frågande, hur kunde jag gå tillbaka till öl när jag druckit en drink, och ja, det kan man ju fråga sig.

Söndagen spenderades med att försöka hitta ett par vintervantar till undertecknad, som lyckade tappa bort de han hade på sin resa till Piscataway, samtidigt som jag passade på att finna syselsättningar för eventuella besökare. Detta innebar att jag gick till köpcentrat (läs gallerian) i centrala Philly, där jag med lätthet spenderade 3 timmar med att gå i affärer utan att lyckas bes╠ka alla. För folk som uppskattar klädesplagg kan jag meddela att de flesta butikerna tillhandahöll dessa varor. Trots den tid jag spenderade lyckade jag inte hitta ett enda par handskar, de brukar nämligen ta slut innan jul och tydligen är marknade mättade efter det för butikerna tar inte in fler, trots att det nu är ca -10 ute. Detta beteende avspeglas på något sätt av befolkningen i Philly. Jag tror inte att de bryr sig om hur varmt/kallt det är ute utan tror att då det är februari så är det varmt (vilket i och för sig är lite konstigt efter som att denna månad tydligen är den sista vinermånaden) och det är inte ovanligt att se folk gå i shorts, utan jacka, sandaler, kortkort etc trots dessa temperaturer, och man kan se på dem att de kan ångra sina klädval.
Jag har nu fått en dator till hemmet och hoppas snart kunna sköta detta skrivande därifrån, det är dock lite kvar som bör fixas tex en ordentlig internetuppkoppling. Det är nämligen så att hela Philly har trådlöst nätverk, var man än är i stan så är det bara att koppla upp sig. Fantastiskt. Jag packade upp min dator och kastade mig ut i cyberrymden, helt gratis, med hela 2.7 Kbit/sek. Ni kan ju tänkar er hur många filmer jag laddade ner... eller kanske snarare, det tog en halvtimme att få se den översta reklam stripen på aftonbladet. Så jag lade snabbt ner mitt försök att ta del av det 21:a århundradets teknik.