Det amerikanska systemet verkar fullt av Moment 22 varianter, förutom det jag skrivit om tidigare ska jag nu ta upp ytterligare en. Jag har varit och lämnat in min ansökan om SSN, och då skulle jag om det varit som förr i världen (läs innan 9/11) ha fått ett temporärt SSN. Ett sådant kan användas för att skaffa bankkonto, komma in i löne systemet etc, men något sådant fick jag inte. Så för att jag ska få lön så ska nu universitetet hjälpa mig att skaffa ett temporärt nummer. Det innebar att jag för 4 gången fick kopiera mitt passs, visa, I-94 och DS-2019 och lämna in i universitetets sytem (alltså alla 4 ggr för universitetets räkning). Nä jag gjort det så fick jag en blankett som jag skulle fylla i för att ansöka om temporärt SSN, med namn, födelsedatum, adress i usa och sverige, akademsik titel etc samt att det på en rad stod fyll i ditt SSN. ...men va FAN... behöver man ett SSN för att få ett temp. SSN?!?! Inte ens våran administratör (ad) fattade hur det var tänkt att man skulle fylla i det.
Så nu väntar jag på att jag ska få detta nummer så att jag kan få lön. Våntar dessutom på att min framtida (?) hyresvärd skall få tummen ur och skicka mig hyreskontraktet, är inte sugen på att stanna hos Kelly hela min USA-vistelse. Att bo där är i och för sig underhållande på sitt sätt, som jag beskrev i tidigare inlägg. Ska även meddela att Kelly tränar, igår kväll kom hon hem och flåsade som ett ånglok, och säger 'I never become this short winded when I practise. It's these damned stairs.' Det vill säga de 4 * 10 trappstegen hon måste gå för att komma till lägenheten, jag blev ju onekligen lite nyfiken på vad hon gör när hon är på gymmet om hon inte blir så andfådd där.
Då jag nu bott hör ett tag så började jag känna att det var dags att skaffa mig en privat telefon som inte behöver betala kostnaden för samtal från sverige och hit. Pratade med vår ad och hon trodde att det enda man behövde för att skaffa sig ett amerikanskt mobilabonemang var en hemadress samt pengar att betala öppningsavgiften med, så jag traskade iväg till en mobilteleaffär. Där blev jag upplyst om det amerikanska systemet vad gäller mobiler, dvs ett abonemang kostar mellan 180 och 720 kr i månaden, för de pengarna har man ett bestämt antal minuter som man får ringa för. Vill minnas att det var 100-300-600-1000 som det fanns att välja mellan, som jag förstod det så kunde man inte spara minuter mellan månaderna. Vill man kunna skicka sms så kostar det drygt 120 kr extra (vet inte om det fanns någon gräns för hur många). När man skaffar ett abonemang får man dessutom en telefon, tror inte att det gick att skaffa ett abonemang utan telefon där jag var. Och tro det eller ej men man behöver faktiskt inte ett SSN för att skaffa ett abonemang i USA, däremot så får man betala fullpris på telefonen om man inte har ett SSN (och telefoner med abonemang kostar upp till 100 kr och de i 100 krs klassen är med I-phone variant) och full pris är lite som i svearikt. Så jag skaffade mig ett kontant kort istället, det ingår en telefon för dem också, och den är helt gratis, och känns som om den är ifrån 2000. Grafiken suger, den saknar i princip alla funktioner. Men, tänkte jag, det är ju bara att plocka ut kortet och sätta det i min gamla svenska telefon, men icke!! Kontantkortet är nämligen låst till telefonen, så nu är jag utan alla finurliga funktioner jag lärt mig leva med de senaste åren. Får se hur det går.
Idag är det fredag och som traditionen bjuder så var det Happy hour, denna gång skulle de bli extended då den spanska postdoken Carlos slutar. Det innebar att de köp i chips och vindruvor istället för de vanliga popcornen. Dessutom serverades tre flaskor rödtjut samt 6 öl (totalt alltså), drack man öl fick man 1/person, drack man vin fick man 2 små slurkar vissa fick tre. Med slurkar menas ca 2 cm i höjd i en vanlig plastmugg, sådana som finns på diverse toaletter. Så ni kan tänka er att vi var happy! Dock är det en skillnad med denna fredag, de som är lite yngre (4 st) går nämligen ut och äter efteråt, så det kanske blir lite happy denna gång. Återkommer med besked.
Så nu väntar jag på att jag ska få detta nummer så att jag kan få lön. Våntar dessutom på att min framtida (?) hyresvärd skall få tummen ur och skicka mig hyreskontraktet, är inte sugen på att stanna hos Kelly hela min USA-vistelse. Att bo där är i och för sig underhållande på sitt sätt, som jag beskrev i tidigare inlägg. Ska även meddela att Kelly tränar, igår kväll kom hon hem och flåsade som ett ånglok, och säger 'I never become this short winded when I practise. It's these damned stairs.' Det vill säga de 4 * 10 trappstegen hon måste gå för att komma till lägenheten, jag blev ju onekligen lite nyfiken på vad hon gör när hon är på gymmet om hon inte blir så andfådd där.
Då jag nu bott hör ett tag så började jag känna att det var dags att skaffa mig en privat telefon som inte behöver betala kostnaden för samtal från sverige och hit. Pratade med vår ad och hon trodde att det enda man behövde för att skaffa sig ett amerikanskt mobilabonemang var en hemadress samt pengar att betala öppningsavgiften med, så jag traskade iväg till en mobilteleaffär. Där blev jag upplyst om det amerikanska systemet vad gäller mobiler, dvs ett abonemang kostar mellan 180 och 720 kr i månaden, för de pengarna har man ett bestämt antal minuter som man får ringa för. Vill minnas att det var 100-300-600-1000 som det fanns att välja mellan, som jag förstod det så kunde man inte spara minuter mellan månaderna. Vill man kunna skicka sms så kostar det drygt 120 kr extra (vet inte om det fanns någon gräns för hur många). När man skaffar ett abonemang får man dessutom en telefon, tror inte att det gick att skaffa ett abonemang utan telefon där jag var. Och tro det eller ej men man behöver faktiskt inte ett SSN för att skaffa ett abonemang i USA, däremot så får man betala fullpris på telefonen om man inte har ett SSN (och telefoner med abonemang kostar upp till 100 kr och de i 100 krs klassen är med I-phone variant) och full pris är lite som i svearikt. Så jag skaffade mig ett kontant kort istället, det ingår en telefon för dem också, och den är helt gratis, och känns som om den är ifrån 2000. Grafiken suger, den saknar i princip alla funktioner. Men, tänkte jag, det är ju bara att plocka ut kortet och sätta det i min gamla svenska telefon, men icke!! Kontantkortet är nämligen låst till telefonen, så nu är jag utan alla finurliga funktioner jag lärt mig leva med de senaste åren. Får se hur det går.
Idag är det fredag och som traditionen bjuder så var det Happy hour, denna gång skulle de bli extended då den spanska postdoken Carlos slutar. Det innebar att de köp i chips och vindruvor istället för de vanliga popcornen. Dessutom serverades tre flaskor rödtjut samt 6 öl (totalt alltså), drack man öl fick man 1/person, drack man vin fick man 2 små slurkar vissa fick tre. Med slurkar menas ca 2 cm i höjd i en vanlig plastmugg, sådana som finns på diverse toaletter. Så ni kan tänka er att vi var happy! Dock är det en skillnad med denna fredag, de som är lite yngre (4 st) går nämligen ut och äter efteråt, så det kanske blir lite happy denna gång. Återkommer med besked.
Jag får alltid bilden av att ni sitter i ring under Happy Hour, på varsin klassrumsstol i trä och dricker era värdefulla droppar under tystnad. Säg att jag har fel.
ReplyDeleteNja, vi sitter runt ett bord som är avlångt, och dricker. Fast det är tämligen tyst.
ReplyDeleteDet verkar som du har blivit lite fixerad vid det här med alkoholmintaget.. Kan du inte bara glädjas åt att ni faktiskt fick frukt?
ReplyDeleteKan du inte pröva en kommentar typ... "jag har några öl extra på kontoret, är nån mer än jag sugen?"
ReplyDeleteDet kanske skulle visa sig att det finns några som faktiskt är på en sådan invit.