Friday, January 23, 2009

Mänsklig sexuallitet

Så, i måndags flyttade jag från mitt rum på hotell Sheraton, till mitt tillfälliga boende som inneboende. Ankom till mitt nya hem, ett olivgrönt sex våningshus, vid femtiden i måndags och blev in släppt via porttelefonen. I den smala trappen upp (min väska passade precis) möttes jag av min hyresvärd, Kelly. Kelly skulle det visa sig, efter inte många utbytta ord, höll på att doktorera och är mitt uppe i sitt avhandlingsskrivande. Hon doktorerar i ämnet mänsklig sexuallitet, samma inriktning som hon har på sin masters, med inriktning på hur folk som haft en njurtransplantation tycker att får support av sjukvården för att komma tillbaka till sitt normala sexliv. Lite oturligt för Kelly, och i mina öron helt osannolikt, så publicerades en avhandling hur folk som nyss haft en njurtransplantation (skillnaden om jag fattade rätt är Kellys berör folk som haft operationen för länge sedan och den publicerade som i princip har stygnen kvar) i december. Så Kelly har problem att skriva sin avhandling så att den inte blir ett plagiat.
Kellys intresse i mänsklig sexuallitet märks väl i hennes lägenhet. Väggarna är fulla av posters med tips och råd om hur man ska lyckas med det perfekta sexet, kylskåpet belamrat med one-liners som sexuallitet (smakprov "I mastrubate, and I'm proud of it"), bokhyllan är fyllde med sexig litteratur och i en krog i hallen (rakt utanför mitt rumms dörr) finns alla tänkbara instruktionsfilmer för det perfekta sexet.
Förutom denna liberala inställning till sex så är Kelly lite typiskt amerikansk (i mina ögon). Hon är en 41 år gammal lätt överviktig ensamstående mor som jobbar tre jobb (utöver doktorerandet, som hon betalar för själv) för att kunna bedriva sin forskning. Hon uppskattar pizza, hamburgare, sockrade flingor (av olika typ) och har inte en ända frukt eller grönsak i sitt hem. När Obamas inauguration diskuterades blev hon alldeles till sig och informerade att om hon bara haft pengar (som hon inte har trots 3 jobb (ska återkomma en annan dag med info om varför det är så)) så skulle hon ha åkt till Washington för att titta. När hon sedan diskuterade 9/11 började hon gråta, för hon kände en som jobbade i ett hus som låg i närheten av WTC och som kunde ha strukit med om hon gått till jobbet den dagen... (Jag började nästan också gråta vid den ledsamma historien).
Lägenheten är en tvåvånings och ligger mitt emot Phillys gamla fängels. Ett fängelse med historia. Det byggdes av the quakers och var det första fängelste som använde sig av isoleringscell som bestraffning. Quakarna satte in fångarna i var sitt rum, där de skulle sitta och vara tysta samt läsa bibeln för att själva komma på att de varit olydiga. Detta ledde till att de flesta blev skvatt galna istället. Fängelset används nu mer för att en gång om året reenact stormningen av Bastiljen, och man kan ju fundera på varför man skall spela upp det här. Dessutom har fängelset används för att spela in filmen De 12 apornas arme.
Tisdagens höjdpunkt på jobbet var Obamas inauguration (på många ställen i USA hade man en extra semester dag för att folk skulle fåvara hemma och titta). Vi hade projektor i seminarierummet, och alla utom jag och den spanska postdoken var bänkade, både han och jag tittade in men satt inte hela cermonin. När Obama svurits in apploderade hela församlingen (i seminarierummet alltså), att de ca 1.8 miljoner amerikaner som samlats utanför Capitol kändes för mig mer förståeligt.
För egen del var höjdpunkten att gå till Social Security Office. När jag kom dit fick jag ta en nummerlapp och sätta mig att vänta. Medans jag satt där läste jag på en informationsposter att det inte var säkert att man blev betjänad i nummerordning utan att det kunde hoppa. Jag fick sitta och vänat på min tur i 50 minuter (trots denna tid blev endast 6 personer betjänade innan mig) så jag hade gott om tid att fundera på vad de hade nummerlapparna till. När det väl var min tur gick jag fram till luckan och sträckte fram mina SSN-ansöknings dokument, och killen i luckan sa "Do you have your passport?" så jag gav honom det också. Sedan fick jag vänta, han fnipplade med datorn i ca 20 minuter (då jag bara stod och hängde) sedan sa han "I'll be back soon" och gick. Efter ytterligare 10 min kom han tillbaka, gav mig ett papper och sade "Read trough and sign". Jag gjorde enligt anvisningarna, han fnipplade lite till på datorn och sedan fick jag ett kvitto på att jag ansök om SSN och fick gå. Kändes som väl använd tid, för alla inblandade...
Har förövrigt provat ett gäng olika kaffe sorter i detta underbara land och kan sluta mig till att varken Starbucks, Dunkin' Donuts, McD, eller något annat ställe har kaffe som smakar gott. Så ska jag köpa kaffe får jag nog hålla mig till espresso och latte.
Tisdagen avslutades med resa till Piscataway. Tog tåget från 30th Street Station (lite till historia) ett landmärke i Philly, och platsen ditt Obama åkte för att inleda sin färd mot inaugurationen i lördags. När jag ankommit till min slutstation gick jag ut från stationshuset för att ta en taxi till hotellet. Tar den enda taxin som finns till hands, hoppar in och slår igen dörren. Vilket innebär att jag stänger in stanken från en åskonsumption av ciggaretter tillsammans med mig själv och vad som verkar vara en galen ryss. Han hade kal hjässa omgiven av långt stripigt gråsvart hår, och var upphovet till den mindre förtjusande doften i bilen. Jag (ångrade mig lite men) sa vart jag skulle och han började köra. När han gjort det uppäkte jag att han saknade taxameter samt den avskiljningsvägg som finns i alla taxibilar i Philly, så jag började ana oråd. Sedan körde han ut ur stan och på vad som kändes som en gäng småvägar, ni kan ju tänkar er vilka bestialiska senaer om min egen död som spelades upp i mitt huvud. Efter vad som kändes som en evighet av dödsångest stannade han och sa "Radisson hotel thirtyn (de lät som 30) bucks". Jag blev ju alldeles till mig, slapp mista livet och resan var skitbillig.
Väl inne på hotellet genomgår jag en härlig deja vu. Jag checkar in och får reda på att kreditkortet som angivits för att betala mitt rum inte har täckning...
Ska avsluta denna flerdagars historia med en liten ekvation, samt en inledande förklaring. På kursen jag var på fick vi i uppgift att lösa denna ekvation, och hade bara penna och papper till hjälp. Killen som satt berdvid mig fick resultatet som jag skrivit in nedan (jag fick något helt annat) och jag fick lov att fundera på om man behöver lika mycket hjärna för att bli doktor i USA och Sverige...

Lös R
L
Rmax = 100
S = 2
M
A = 25000
ML = 150000

RL = Rmax * 1/S * (ML/MA)

RL = 1875

4 comments:

  1. Vilken tur att få tag på ett rum med en krog i hallen mitt emot!! :-) Inneboenden låter som en personifiering av det man tror om amerikaner. :-) Coolt - får lite hemlängtan.

    Det jag undrar över är två saker:
    1: Hur fick han det till 1875? Jag fick inte det.
    2: När kommer det bilder?

    PS Att din väska knappt fick plats i trappan betyder inte att trappan är smal. Det säger mer om väskan!

    ReplyDelete
  2. Åh, som klippt ur en skräckfilm ju, den där taxiupplevelsen. Så länge man inte säger "I´ll be right back!" så är man dock utom fara, om man ska tro tidigare skräckfilmshistoria. Och inte ska man duscha naken heller, det verkar farligt. Om man tvunget måste det så bör man inte dra för duschdraperiet, suddiga konturer tycks dra till sig våldsmän.

    När du kommer hem får vi nog ha en horror-mara på ett dygn eller så för att kompensera all utebliven skräckfilmsbio.

    ReplyDelete
  3. Hmm...din hyresvärd är ju svarare att föreställa sig än en levande, rosa elefant i Kolmården.

    Är du säkert att du tog rätt kurs!?

    ReplyDelete
  4. Eh.. jag fick ekvationen till 300... men jag är å andra sidan HELT värdelös på matte så jag har säkert minst lika fel som jag förstår att du tycker att han i ditt exempel hade. lol.

    ReplyDelete