Bingo

Nu har det riktiga Bingo tillfället varit. Som bekant så fick jag lov att delta, mest för att vara moraliskt stöd. Fast det fanns ju en för hoppning om att vinna också. Det var prispengar och den lägsta summan var $20 medan den högsta var $250, och det hade ju inte varit fel i kassan. Tyvärr så vann jag inte en endasta gång (det var 20 chanser). Vi hade enligt min kompis blivit placerade vid vinnarbordet, men av de 5 som satt vid detta bord var det inte en enda som vann medan det i princip fanns en vinnare per bord annars. Stämningen var tämligen god hela kvällen förutom den gång då utroparen ropade ut siffror tillhörande B och O i ett spel då enbart siffror tillhörande I, N och G skulle ge bingo, då började de 'professionella' bingospelarna att klaga högljut. Med proffsessionella menas de spelare som har planerat in ett Bingo spel per dag, de har kollat upp var någonstans det är bingo när och åker runt i närliggande stadsdelar/orter och spelar. Att utbyta spelställen var snackisen mellan spelen, 'tyvärr' var jag inte mycket till hjälp för andra.

Skulle ha haft lite blider denna gång, har nämligen fått tillbaka min kamera men det som lagat det har fixat så att man inte kan föra över bilder får kameran till datorn. Så jag får vänta med dessa tills den funkar igen, och det kan ju dröja med tanke på att det tog två månader förra gången.

Har även varit på en intressant Quizzo. Det är nämligen så att i princip alla pubar här i stan har en dag då de har en frågesport som alla gäster som vill får vara med på. I vanliga fall så vinner man någonting i från baren om man är bäst. Detta var dock inte fallet på denna. Det var nämligen en Kinky Quizz, dvs alla frågor hade på ett eller annat sätt med sex att göra. Det första priset man kunde ta hem, om man namngav sitt lag med det snusigaste namnet, var 10 timmar med analsex porr. 'Lagledare' i mitt lag (dvs de som jag kom dit med) var en britt, och han är ganska pryd så vårt namn hamnade långt ner på listan över de snuskigaste namnen (vilket i och för sig inte skadade för vi var inte så sugna på priset). Själva frågorna var sedan tämligen harmlösa, till exempel på en av musikfrågorna så fick man höra en snutt av 'I'm too sexy' och så skulle man ge namnet på gruppen som gjort den etc. Tyvärr så satt killen som hade hand om quizzen och pratade hela tiden mellan frågorna och när han gjorde det så lät det som om han refererade en porrfilm, så det dröjde inte många minuter innan man var mättad med sex. Vi kämpade dock på tappert och kom i slut ändan på en hedersam fjärde plats. Vilket innebar att vi missade priserna som gick till ettan, tvåan och trean, och bestod i en uppblåsbar sexdocka (inte ett får), en vibrator, en gag mask (en sådan som 'the gimp' har på sig i Pulp Fiction), ytterligare lite porrfilmer och så vidare. Så vi kände oss ganska nöjda ändå.

Disputation

Har varit på min första amerikanska disputation i veckan, det finns vissa skillnader mellan vad som sker här och vad som sker hemma. Själva akten startade klockan elva på onsdag förmiddag, och gick av stapeln i ett klassrum som hade plats för cirka 40 sittande (rummet fylldes inte). Det hela inleddes med att handledaren sa några inledande ord lite som man är van vid, men ack så olika. Istället för att informera auditoriet om hur aktens skulle gå till, presentera betygskommiten och läsa titeln på presentationen etc, så säger han något i stil med 'Det har varit trevligt att jobba med dig under de senaste fem åren. Du ska se att de här går bra. Nu sätter vi igång så du kan bli doktor.' Sedan lämnades ordet över till huvudattraktionen.

Under själva presentationen av arbetet så finns det ju gott om likheter med det som man är van med, såsom bakgrund, presentation av resultat och tacka folk som man jobbat med, men i detta fall fanns även här skillnader. Bakgrunden som disputanden (ok det kanske inte heter så men det låter ju lite troligt) presenterar sträcker sig ända tillbaka till den första publikationen om proteinet som han forskat på, sedan går han ganska metodiskt igenom vad en mäng olika forskare kommit fram till, denna introduktion håller på i ungefär 30 minuter sedan visar han tre slides som visar lite av vad han själv gjort och hoppar sedan in på tackandet. När presentationen var klar så lämnades möjlighet för auditoriet att ställa frågor. Det kom ett antal frågor, alla från två personer som arbetat med killen som disputerat och äen är medförfattare på artiklarna. Där efter kom en kaskad av applåder följt av att alla utom betygskommiten fick lämna rummet. Betygskommiten ställer frågor utan publik. Vi andra traskade iväg för att invänta starten på 'the party'.

Festen började klockan 13.00 i ett grupprum i ansluting till labbet. Där inne serverades ett glas skumpa följt av thaibuffe och läsk/öl. Folk satte sig runt om i rummet och kastade i sig sin mat, de flesta var klara inom 30-40 minuter och lämnade sedan 'festen' för att gå tillbaka till jobbet. Några vågade öppna en öl efter att majoriteten av festdeltagarna lämnat festen, bland de som gått var även dagens huvudattraktion. Så vi var 4 som bestämde oss för att fortsätta festen lite senare på dagen, vid 4 tiden. När vi kom tillbaka för att fortsätta så hade administratören städat undan hälften av den öl som serverats, men det hindrade oss inte från att sitta och små prata och sänka några kalla med en fluktuerande mängd deltagare. Framåt åtta på kvällen så var vi tillabak till fyra personer som beslöt oss för att flytta 'festen' till en pub. Av dessa fyra var jag den ende som faktiskt varit på disputationen. Vi höll ut till elva och gick sedan hem. I mitt huvud cirkulerade tankar på att i normala fall så hade ju festen just börjat vid den tiden...

Avslutningsvis så ska jag (kanske) ge er ett nytt ord till era ordförråd, men för att gör det lite intressant så ska jag denna gång bara ge er ordet så får ni försöka komma på vad det är och så kommer förklaringen nästa gång. Ordet är fittzing. Som ledtråd kommer följande mening: 'He was fittzing when I left the bar last night.'

Labor Day

Det har varit ytterligare en amerikansk högtid nu, Labor Day. Det är den amerikanska 1:a maj, fast utifrån vad jag märkte utan demonstrationerna. Det är även slutet på sommaren och därmed grillsäsongen. Jag märkte dock knappt av att det var en 'högtid', var mer som när vi svenskar 'firade' pingst. Klar besvikelse...

Något som inte varit en besvikelse var dock när jag och en av mina bekanta tog oss till en pub för ett tag sedan för att få oss något att äta. Vi blev placerade vid ett bord inärheten av bardisken, och hade då turen att får se en riktigt amerikan. Det satt nämligen en herre i baren på två (2) barstolar. En del av baken på varje stol. Man får väl påstå att man inte blev supersugen på att äta en ameriaknsk portion mat efter det, men har man gått ut får man väl stå sitt kast. Stället hade nämligen väldigt amerikanska portioner (så man kan förstå att klientelet behöver två barstolar), min kamrat beställde in en förrätt bestående av nachochips till oss båda. Det betyde att vi fick en tallrik med ungefär 1 kilo chip plus ost, chili och salsa. Därefter kom huvudrätten, jag tackade mig själv för att jag känt mig mätt och bara beställt en sallad, som i och för sig var ungefär lika stor som nachotallriken, men det kändes i alla fall lite nyttigt.

Ska dock hoppat tillbaka till tiden runt Labor Day. LD var nämligen på en måndag så det var långhelg. Jag hade turen att inleda långhelgen med att åka till en bekant och repitera Bingo. Hmm... vad gör man då kan man ju tänka, och jo det är precis vad det låter som. Man spelar Bingo fast utan att vinna något. Min vän skall nämligen anordan en riktig Bingo och vill därför prova olika personer som utropare, ala 'B 4! Bertil 4! ... O57! Olof 57! ...osv', samt ta tid på hur lång tid ett spel tar, hur lång tid utroparen skall vänta mellan numren etc. Jo, det låte rju lite konstigt men med lite alkohol i kroppen så blev det riktigt roligt, kan ju också ha med sällskapet att göra men vi ska nog inte dra några förhastade slutsatser.

Dagen efter så fick jag bege mig norrut för att vara med vid inledandet av den amerikansk fotbollssäsongen. Alltså, pizza öl och några grabbar framför en tv. Kan ju bara meddela (kanske ska skriva en än gång man jag kommer inte riktigt ihåg) att om man beger sig en bit utanför centrum i den här staden så blir det i princip helt omöjligt att föreställa sig att man befinner sig i en satd med 5 miljoner innevånare, och om ni ska åka norrut i Philly ta vägen som går nordväst. Vi gjorde nämligen misstaget att inte svänga i en korsning när vi var på väg tillbaka in till stan och åkte därför igenom det värsta området i stan, dvs högst kriminalitet, flest dödsskjutningar, mest gängbråk. Det var ju i och för sig en upplevelse, men man ska nog egentligen inte ta den klocka ett på natten, en lördag, eller också så ska man det för då har man ju störst chans att fanktiskt få uppleva något... Ska dock erkänna att vi missade i princip hela inledninge av football säsongen då kille som anordnade sammankomsten är ett stort fan av fotboll (allst riktig fotboll) så vi kollade på VM-kval matcher istället, till min stora förtjusning.

Ska slutligen be om ursäkt för de få bilderna. Min kamera fungerade inte riktigt så jag lämnade in den på lagning i slutet av juli, den skulle komma tillbaka inom tre veckor var det sagt man kom tillbaka till min ägo idag istället. Så ni får hålla till godo med en bild på en flaska med den vidrigaste dryck jag drukit sedan jag kom hit. Den skulle smaka jordgubb och banan, både naturliga och artificiella samkämnen och bestod nog av 50% socker, men det hade ju en inbjudande färg.

The White Horse and The American Dream

För ett antal veckor sedan, och då menar jag innan jag tog bloggsemester fick jag frågan om jag gilla de kött. Det var en av killarna på lab som undrade, och det har ju hänt att jag ätit en köttbit någon gång då och då, så jag svarade ja. Det var nämligen så att det var dags för den 'traditionella köttfesten'. Jo jag var lite frågande när han sa det, är ju inte något man hörttalas om att amerikanerna firar, och det gör dom inte. Köttfesten är en teambuilding grej som endast innefattar labmedlemmar med manligt kön. Tjejerna gjorde någonting annat, ingen av killarna visste riktigt vad men de var tämligen övertygade om att de gick ut och shoppade. För att 'fira' köttfesten hoppade vi in i ett antal bilar parkerade runt om universitetet och begav oss norrut (detta skedde i början av augusti). Bilarna tog oss genom de mindre trevliga distrikten i Philadelphia, som sanna guider pekade mina reskamrater ut knarklangarna och de olika gatorna och korsningarna som har vissa av stadens högsta dödskjutningantal. Vi lämnade dock dessa områden bakom oss och kom till lite trevligare stadsdelar där vi parkerade utanför en brasiliansk grill. Stället hade blivit valt av två skäl, dels för att de hade bra mat till lågt pris och dels för att de var en BYOB (för alla som in knäckt koden än så står det för 'ta med din egen öl' fast naturligtvis på engelska (finns ju varken B, O eller Y in den svenska meningen)). Vi planerade alla att äta deras All-you-can-eat buffe och blev instruerade av servitrisen att vi kunde ta tallrikar och plocka på oss av det som fanns på buffebordet. Jag blev ganska besviken när jag så köttavdelningen, köttfesten hade ju fått mig att tänka på berg av kött och det som serverades var kall kalkon och rostbiff. Men man var ju ändå där så det var bara att plocka på sig och gå och sätta sig för att äta. Lagom när man ätit upp det man tagit från buffebordet kom en servitör med ett grillspett med 15 korvar på som han lämnade av på 2 tallrikar som fanns på bordet, han försvann och kom strax tillbaka med nästa spett, fast denna gång med 10 kyckling fileer. Han försvann och kom tillbaka ett antal gånger till, serverandes fläskfile, oxfile, kyckling i bacon, buffalo wings, någon typ av burgare, en annan sorts korv, oxfile som var medium rare. Sista gången han kom tillbaka med ett spett hade de andra servitrisena/servitörerna redan dukat av bordet, så han fick återvända till köket (eller vart han nu gick) med ett spett med kycklingklubbor. Man ångrade ganska rejält att man tagit för sig på buffebordet. En Sitting Bull på Texas Longhorn är inte vidare mycket att skryta med efter de enorma mängder med kött vi fått serverat.

Jag hade dock planerat att försöka sprida lite svensk het och hade därför med mig en påse Djungervrål samt svensk snapps. Är andra gången jag bjuder på saltlakrits här i USA fast första gången var testpanelen en helt annan. Resultatet är dock det samma, än så länge är det en av de runt 30 personer som jag bjudit som tycker att det är gott. Flera har fått lov att spotta ut godisen då de varit nära att kräkas. Där emot så har jag inte hittat en enda amerikanare som inte uppskattar snapps. Till och med killen som inte gillar starksprit, som var på köttfesten, smakade och tyckte att det var gott. Jag har dock sett till att inte bjuda på Beska droppar, tror inte deras smaklökar är redo för det ännu. Ska också informera om att när man pratar med amerikaner och säger att man ska bjuda på snapps tror de lätt att man pratar om schnapps, vilken jag fått förklarat för mig är en billigt sött fulvinsaktig dryck som drick när man är yngre för att bli onyckter. Alla som gick in med den inställningen när jag skickade fram flaskorna blev glatt överraskade.

Men på tal om alkohol. Jag besökte en pub för ett tag sedan och hamnade då i samtal med en amerikansk kille runt 25, det var egentligen mest han som samtalade och jag som lyssnade. Han gav nämligen ut goda råd och hur man skaffar sig den tjej man vill ha, man har pengar, massor med pengar. Han visste nämligen att snygga, attraktiva OCH smarta (de hade alla tre attributen) tjejer bara ville ha en kille med pengar. Nöjde man sig med en ful smart tjej behövdes inte penger, eller för en attraktiv dum tjej för den delen. Han förklarade sedan för mig att han var på god väg att bli sådär rik att dessa tjejer skulle komma springande efter honom, och då skulle ha välja ut den snyggaste och gifta sig och skaffa barn med henne, för det är vad tjejerna vill ha, och då hade han något att visa upp för omvärlden, som ett tecken på hur framgångsrik han var. (Jo han sa det som står här, jag har bara översatt det till svenska.) Jag, som kan tänka mig att varken han, hon eller deras barn kommer att vara så lyckliga i det förhållandet, som förövrigt kanske aldrig kommer till punkten barn, påpekade att när man väl hittar någon så kanske man vill ha mer ut av för hållandet än en galjonsfigur. Den kritiken var inte riktigt berättingad meddelade han då, har man en vaker fru som har barn så kan man pyssla med det man vill sedan för då har hon fullt upp med det hon vill pyssla med, och för den delen så har man ju inte så mycket gemensamt med tjejer. Sedan tittade han drömskt rakt fram, eller ja, det var snarare så att han började bli så full att han mest bara fånstirrade men jag ville ju tänka mig att det var den amerikanska drömmen han såg.

Det börjar bli dags att lämna ämnen som innefattar alkohol men inte riktigt ännu. Det är nämligen så att jag nu vartit på min första baseball match, en av postdoktorerna på labbet skulle nämligen sluta så för att säga hej då så åkte hela labbet till Wilmington för att titta på Minor league matchen Wilmington Blue Rocks vs Winston-Salem Dash. Ska dock göra en lite avstickare först. Vet ni varför amerikaner inte, till skillnad från resten av världen, uppskattar fotboll? Svar: därför att i en fotbollsmatch händer det ingenting. Dom bara springer och sparkar bollen fram och tillbaka. Vissa amerikaner opponerar sig även mot sporten då de inte kan förstå vad det är för mening med en sport där man in får ta upp bollen med händerna. Och vad är det för kul med att titta på en sport där det kanske bara blir ett eller två mål? Tillbaka till storyn. Då vi skulle fira av en medarbetare så hade vi matbiljetter, vilket innebar att vi fick tillgång till en buffe bestående av varmkorv och hamburgare, till vilket det serverades öl eller läsk. Vi tog för oss och sattes och vid ett antal olika bord och började äta. Någon gång under tiden då jag åt började match, jag märkte att den gjort det när delar av publiken jublade då en av hemmaspelarna träffat bollen. Så jag tittade upp och såg att kastaren igen höll på att smeka bollen för att snart slunga iväg den igen så snart slagmannen slutat stå och luftsvinga, och så höll det på ett tag så jag tappade intreeset och åt igen. Efter ett tag så fångade planen min uppmärksamhet igen, men jag upptäkte snart varför. Det var dags att byta lag som stod ute på plan. När det nya utelaget kommit ut så stod det och övningskastade bollar till varandra i ca 10 minuter innan matchen kom igång igen, under den tiden tappade man intersset igen. Så jag drack lite öl, pratade forskning och annat smått och gott, och blev efter ett tag avbrutna av att publiken jublade igen. Någon hade just slagit en home run. Det blev 5 home runs under hela matcen som varade i drygt 3 timmar och 30 minuter, jag missade varenda en. Så jag tror mig nu kunna förklara varför resten av världen inte tittar på baseball, det är för att det händer ingenting, enda orsaken till att man kan titta på det på tv är för att de fyller alla hål då ingenting händer (läs: större delen av matchen) med olika kameraviklar, repriser på intressanta saker som hände tidigare i matchen och inslag från andra matcher.

Men jag har också passat på att se mig omkring lite under den tid som gått. När jag nyligen hade besök från sverige så passade vi på att åka till den amerikanska östkustens spel-mekka, Atlantic City, eller som flera av mina amerikanska vänner uttrycker sig 'Atlantic Titty', ska återkomma med en förklaring om de senare. Vi åkte till AC en dag då det var strålande solsken, och lite i efterhand så ångrade vi att vi inte tagit med badkläder men vi fick i alla fall känna vattnet på fötterna. AC, får man nog påstå, är ganska mycket som en av städerna man ser i Lucky Luke. Ett antal hus som står på varsin sida om vägen som går igenom staden. Skillnaden här är att vägen är 'the boardwalk', en träbelagd sträcka som följer staden på ena sidan och Atlanten på den andra, och husen är alla de casinon som är belägna som en sorts mur mellan boardwalken och den egentliga staden. Jag försökte låtsas att jag var Mike McDermott och traskade in på Taj Mahal, men det sket sig för jag kunde inte hitta borden där alla pokerspelare sitter, det finns mycket golvyta på ett casino. Håller man sig på boardwalken så ser det hela ganska trevligt ut, speciellt när det är gassande solsken, men vandrar man in på fel gata så blir det nadra bullar. AC har faktiskt ytterligare en del som kan besökas. Mellan tågstationen och strandpromenaden ligger ettstort antal outlets, allt ifrån Hilfiger till Harley Davidson. Men tillbaka till bullar och tuttar, AC är nämligen, förutom ett spel-mekka även ett mekka för de som säljer och köper sex, detta går med stor sannolik hand i hand med spelandet. Mina vänner har informerat mig om att om man bara tar något steg från de traditionella turiststråken och kommer ut mer mot den del av staden där alla som jobbar på casinona bor så dröjer det inte många sekunder innan man blir erbjuden att köpa lite sällskap. Det är ju inte lagligt, men så vida känt att det finns en tv-dokumentär serie som endast handlar om prostituerade i AC. Den sent på kvällarna.
Fast jag kunde ju inte riktigt hejda mig i mitt utforskande av landets städer där utan tog mitt pick och pack och begav mig till Washington. Man kan ju lätt fantisera om att en nations huvudstad ska vara en riktigt stor stad som typ Stockholm i Sverige (jo den är riktigt stor om man jämför med alla andra ställen i Sverige som räknas som en stad) men så är inte fallet här. Jag ankom till en busstation som låg på ena sidan staden och skulle till en bekant, som turligt nog, bor på andra sidan. Smart som jag är (ni behöver inte lägga in kommentarer om att ni också tycker att jag är det) så hade jag inte kolla på kartan vart jag skulle eller vart jag ankom, men som tur är så är även Washingtons vägnät uppbyggt av numrerade gator åt eller håll och något annat åt det andra (i Washingtons fall bokstäver, typ K Street, och amerikanska stater till skillnad från Philly där det sägs vara träd, typ Pine Street)och jag visste att jag skulle till 40th så jag började knata. Efter ett tag hittade jag en karta vid en busshållplats som visade att jag var på fel sida stan. Min vä hade informerat mig om en buss jag kunde ta men det verkade inte gå från där jag var så jag vandrade vidare. Kan säga att även om man har shorts och t-shirt så blir det väldigt varmt när det är 40 grader och inte ett moln på himlen. Om jag skulle ha varit amerikan hade jag ju tagit en taxi men jag hoppade över det och fick på så sätt möjligheten att vandra Pennsylvania Avenue fram, på min högra sida låg ett stort vitt välbevakat hus. Ska ekänna att jag inte tänkte på vilken gata jag gick på för ens detta hus uppenbarade sig. Hade dock inte tid att stanna då det var ett antal gator kvar till min slut destination. Jag gick och gick och gick och räknade gator, ett tag försökte jag även vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för att hinna med den där bussen, men det lyckades jag inte med. Efter ett tag blev det uppenbart att jag missat något, jag hade hamnat på 44:e gatan men inte sett skymten av någon 40... Är man i amerika ska man nog bli lite nervös när man vandrar fel, kan ju hamna mitt i et gäng bråk. Fast det gjorde inte jag utan i de finare kvarteren i stan, där jag irrade runt ett tag, till jag hittade några lokalinnevånare jag kunde fråga om vägen. Att hitta sådana var för övrigt ganska knepigt, när man var mer inne i centrum så var alla man frågade turister, jag belv själv frågad om jag kunde visa någon vägen. Efter ett tag lyckades jag dock hitta rätt och kunde lägga ifrån mig min packning, det tog mig 1 timme och 10 minuter att ta mig tvärs över stan med omvägen inräknad. Kunde då även lägga Georgetown University och franska ambassaden till saker jag sett som jag inte planerat. Det var bara att byta tröja och bege sig igen. Vi skulle nämligen beskåda staden från varsin kajak i Potomac River, kan jag starkt rekomendera. Det var dock över 40 grader i solen och på floden var det ju lite svårt att hålla sig i skuggan så vi var genomblöta av svett efter padlandet. Detta ledde till att vi stannade på en affär som hade rea och köpte nya kläder, som vi bytte om till alldeles efter att det var inköpta. Jag passade sedan på att även spana in Capitol Hill, Suprem Court och avslutade mig resa till staden med ett besök på National Geographics museum, och en än gång får jag lov att klaga på museum här (vet inte om jag gjort det i bloggen men Liberty Bell museumet i Philly som endast visar en sprucken klocka samt bilder och miniatyrer av den samma är inte mycket att se), museumet var mer som ett konstgalleri som visade fotografier på, i det ena rummet, lejon och i det andra bilder från 1950-talets europa. Sedna var det dags att åka hem, jag åkte med en bussfirma som i folkmun kallas för kinabussen, den går från en China town till en annan. Det är lite som Swebus med undantaget för att de inte sätter in extrabussar om en buss blir full, de säljer biljetter och om det visar sig att du har biljett men kom försent får du snällt vänta till nästa buss, på söndagkvällar går det en buss 18 och nästa 20, jag skulle med sexbuss. När jag kommer fram till hållplatsen ser jag ganska snabbt att det är fler passagerare än platser, så på ett litet osvenskt sätt tränger jag ming in i klumpen av människor som försöker tränga sig på bussen och lyckas komma med, dessvärre blir cirka 20 personer ståend utanför när bussen är full, som har två timmars roligt väntan framför sig.

Storma Bastiljen

I lördags var det höjdpunkten på den Philadelphianska Bastille Day Festival, en fyra-dagars tillställning som firar stormningen av Bastiljen, och som hålls i min stadsdel. Festivalen inleds på torsdagen med att ett antal barer i området har ett franskt tema, så som Kronenbuorg 1664 och diverse franskinspirerad mat. Fredagens festival arrangemang består i att samma barer har samma tema en gång till. Detta efterföljs sedan med en lördag fyllda av aktiviteter, med start klockan två på eftermiddagen med diverse tävlingar för den yngre generationen, så som trehjulings 'Tour de France' och husdjursparad. Den tidigare nämda höjdpunkten består av ett skådespel där stormingen av Bastiljen återges. Skådespelare utklädda till pöbel och adel kämpar med musköter och kanoner medans de sjunger 'La Marseillaise', och det hela avslutas med att Marie Antoinette blir giljotinerad (fast i den stunden är skådespelerskan utbytt mot en vattenmeon).

Själv missade jag hela denna tillställning, som jag tänkt besöka sedan jag fick höra talas om den i februari, och inte för att, som man skulle kunna tro, jag jobbade utan för att jag var inbjuden till en bekant på en privat stromning av Bastiljen. De hade anordnat en egen lite del av muren till fästningen och utsett sin egen reinkarnation av Marie Antoinette, som inte blev utbytt mot en fruktutan lagd i giljotinen. Stormningen firades med grillat och en uppsjö av olika sorters plockmat, samt när mörkret lagt sig, 'fyrverkerier'. Anledningen till att jag sätter detta ord inom apostrofer är att jag har lite svårt att tycka att det är fyrverkerier, i min värld är det snarare tomtebloss. De hade i och för sig två olika storlekar, men de var helt klart tomtebloss. Jag var föga imponerad.

Skälet till att de förgyllde kvällen med dessa fyrverkeripjäser och inte lite fräcka raketer eller vanliga smällare är att dessa är förbjudna i staten Pennsylvania, för privatpersoner. När det är 4:e juli så har ju varje ort en egen fyrverkerishow. Som svensk kan man tycka att detta är lite konstigt i ett land som detta, där det är helt ok att ha hemmet fyllt med skjutvapen. Det är extra konstigt i staten där jag bor, när man tittar lite på vapenlagarna.

I Pennsylvania kan man om man har ett körkot gå i till en vapenhandlare och peka ut den arsenal man känner att man behöver, lämna över sitt körkort till handlarn, som kollar med brottregistret att man inte gjort något dumt. Om man inte har gjort det så är det bara att betala och gå ut. Det finns ingen gräns för hur många pinaler man köper och det fin

ns ingen väntetid. Sedan är det bara att gå hem och sätta sig och puts. Skulle man senare behöva lite snabba pengar kan man alltid sälja av sina vapen till någon som känner att den behöver ett, man behöver dock inte registrera att vapnet bytt ägare. Det samma gäller om man skulle bli bestulen på sitt sljutjärn, ingen lag på att man måste meddela polis. Skulle det senare visa sig att vapnet använts i ett brott så är det ju bara att informera myndigheterna när de kommer och knackar på dörren (det finns ju papper på vem som köpt vilket vapen initialt) att man blivit av med sitt vapen och, så länge man har alibi, slippa fortsatta obekvämligheter med lagen. Men att skjuta raketer, det är olagligt...

4:e juli

Så... Vi har firat USAs födelsedag, och så här i efterhand så är jag ju lite besviken. Hade förväntat mig en frossa i patriotism, en skog av flaggor och 'repeate one' på amerikanska nationalsången. Fast det var inte så speciellt, i alla fall inte i Philly. Jag begav mig ut på stan ganska tidigt på dagen, var väldigt fint väder, för att få en chans att titta på allt detta som vi där hemma förknippar med det amerikanska nationaldagsfirandet men det lös med sin frånvaro. Jag inledde mitt sökande på 'the parkway' (det är den gatan där alla stora evenemang i Philly sker på, och den ligger alldeles utanför mitt hem), där förbereddes inför kvällens happening och för mig såg det lite ut som en svensk marknad. Gatan var full med stånd i vilka man kunde köpa diverse olika ätbara saker. Jag letade efter friterade snickers, men det är tydligen längre söder ut de finns. Hittade inte heller några flaggor, de fanns inte ens på den scen som skulle utgöra den näst största attraktionen senare på kvällen. Fast jag gav inte upp för det utan fortsatte vandra 'on the streets of Philadelphia' sökandes efter det äkta amerikanska firandet, vandringen pågick i ungefär fyra timmar, i stekande sol, så ni kan tänka er hur jag såg ut efteråt. Fast trots detta lyckades jag inte hitta en enda flagga förutom de som jag sett under normala dagar. Det enda som tydde på att de firade sin national dag var grillarna, de fanns verkligen överallt. Fast mest stod de mit ute i gatan, vissa gator var i och för sig avstängad så det passade ju med en grill där men de flesta var inte avstängda men husserade ändå en.

Min 4:e juli skulle dock inte endast innehålla vandrande i innerstaden utan även ett besök till förorten. Mitt nederlag med att hitta lite av den amerikanska andan i stan kanske skulle bytas till genombrott när jag kom till ett mindre populerat område. Som tur var så hade jag fått hjälp av en av mina arbetskamrater med att leta rätt på stället dit jag skulle, då jag hört v när det skulle vara b, vilket kunde gjort att jag spenderat ett bra tag med att leta efter en adress som inte finns. Fick dock även extra hjälp med att hitta då jag träffade en av de andra postdocsarna som skulle till samma fest. Festen vi var bjudna på hölls av min arbetsgivare samt hans grannar och den kändes väldigt mycket som ett svenskt midsommarfirande, och då pratar jag ett firande med barnfamiljer. Det hela inleddes med ett smörgårdsbord fyllt med ameriknaska 'läckerheter' så som sötpotatis, sockarde saltapinnar, grillade kyckling, rödkålssallad, bröd bakat på äggplanta, någon sorts röra som jag trodde var tonfisk men som inte smakade något, krabba och kräftor mm. Jag blev dock överraskad när jag såg kräftorna, det ryktas ju om att det inte är så vidare populärt någon annanstans än i sverige och i vissa av sydstaterna, och jag kan så här i efterhand förstå varför den ameriskanska kräftan inte spridit sig allt för lång. Jag fantiserade, dum som jag var, om att de skulle smaka som hemma, men det gjorde de inte. Isället för det god kräftspadet som vi smaksätter asätarna med så hade amerikanerna smetat in dem in kletig grillkrydda, eller vad det nu var, och de smakade egentligen ingenting. Kletet kunde nämligen inte komma åt köttet utan låg bara i högar på skalet. Efter att denna utomordentliga måltid intagits så var det dags för lekar, och det gick till på ungefär samma sätt som hemma med undantaget att det inte var någon som sjöng eller dansade till små grodorna. Barnen ville leka sina egna lekar, de vuxna ville dricka, ungdommarna ville bara försvinna och lekledaren ville att alla skulle vara med. Så barnen blev mutade med godis för att vara med, ungdommarna gick och de vuxna turades om att leka och att titta på och dricka öl. Jag var med i 'kasta ägg' leken men stod över 'kasta vattenballong'. 132r klockan blev runt nio på kvällen smälldes ett par raketer av och sedan var det dags för oss som bor i stan att ta tåget hem.

När jag kom tillbaka till city var klockan lite för tidigt för att avsluta detta firande, och det tyckte de som samlats på the parkway också, ryktet säger att det var mellan ett och tvåhundratusen människor där. Vad de syssat med hela kvällen vet jag inte riktigt men de stod och kollade på scenen eller mot den i alla fall, när jag kom dit. Sheryl Crow var kvällens männskliga huvudattraktion (ni kanske kan se henne på bilden...). Ska man jämföra med ett svenskt firande av samma slag så var detta betydligt lugnare, som diskuterats tidigare så gäller ju bruna påsen i USA och den syntes inte till bland de människor jag såg. Jag hängde kvar bland folket i någon timme innan jag började tröttna på att stå och titta mot en scen som jag inte riktigt kunde se och drog mig istället till närmsta pub. Den var förvånansvärt tom, och jag blev upplyst av bartenderna att det berode på att alla väntade på att få se fyrverkerierna innan de gick till krogen, och de satte igång i princip alldeles efter att svaret kommit. Då jag är måttligt imponerad av fyrverkerier så satt jag kvar inne i puben, tillsammans med två andra, alla andra gick ut för att titta. Vi tre som var kvar kunde dock se spektaklet ändå, då det visades på tv. När smällarna tystnat så var det officiella firandet av nationaldagen över, och de som hade åldern inne samlades runt öltapparna för att avsluta hyllandet av nationen.

Någon dag innan 4:e juli träffade jag på en amerikan utanför ett matställe som jag just betsällt mat från och han börjagde små prata lite med mig. Han öppnade i princip samtalet med att säga att det är ganska ofta som man ser par som består av afroamerikanska killar och vita tjejer, fast det inte alls är lika vanligt att man ser det motsatta, och så frågade han mig om jg visste varför. Det visste jag ju givetvis inte, men jag erkände att han faktsikt hade en poäng med det. Samtalet fortsatte ett lite tag och det kom fram att jag inte tillhörde nationen utan var svensk, på vilket han gjorde en lite utläggning. Han hade nämligen studerat Internationella relationer på UPenn och hade därför god insikt i det svenska samhället. Han fortsatte med att förklara förmig att det inte var lika vanligt att se par bestående av vita och svarta i sverige då vi hade en helt annat tradition vad gäller vilka man får ha umgänge med, det är ju inte ok i sverige att ha förhållanden innan man gifter sig och den man ska gifta sig med måste ju godkännas av familjen. Han sa även att detta berodde på att vi i norden inte var europeer, och att detta var orsaken till våra hårdare samlevnadsregler. Jag blev lite smått överraskad, kunde ju tycka att jag borde veta hur det funkar där hemma, samt lite chockad över att ett universitet i USA kan blanda ihop norden med mellanöstern.

Var på en fest för ett tag sedan, en hejdå-fest för en spansk postdoc som lämnar landet för sydligare bredgrader. Förberedelserna inför denna fest gav mig iden till en del av detta inlägg och en av diskussionerna en annan. Festen (som hölls i en lägenhet i West Philly, skulle egentligen ha varit en gårdsfest men vädret de senaste två veckorna har varit omväxlande regn och mulet så vi inledde festandet inne, fick senare flytta ut på altanen då det, trots regn och gråa moln, är höga 20-talet grader ute och ca 20 personer i en lite lägenhet ger mycket värme) som jag blev inbjuden till två dagar innan den var, var en BYOB. Det skulle visa sig att det inte riktigt var nödvändigt när alla väl kommit dit, men det gjorde ju i och för sig att folk kunde bli en anings mer glada. För att uppfylla min kvot för festen stannade jag till på den lokala (läs: pizzerian/ölaffären som ligger vid jobbet) för att inhandla ett sexpack amerikanare. Det var när jag betalade för dessa som jag gjorde min betraktelse. Lite bakgrund: Jag tror ni alla har tittat på filmer och/eller tv-serier gjorda i detta land där ni sett en, i de flesta fall, man som lidit ett antal hårda motgångar och som i sin förtvivlan tar till den bruna papperspåsen. För det är ju en brun papperspåse som han tar kroken av och påsen han för till munnen, även om vi nog ska anta att det ska föreställa att han har en flaska JD eller dylikt i påsen. Själv har jag ju antagit att det ska föreställa att de är så i behov av att få i sig några stärkande droppar att de inte orkar ta flaskan ur påsen, men si så är inte fallet. Precis som i sverige så är det nämligen inte tillåtet att dricka på allmän plats, men till skillnad från oss svenskar (som inte bryr oss utan pimplar alkohol där det passar oss bäst) så har amerikanerna kommit på att om man stoppar flaskan i en brun påse så kommer polisen inte att förstå att det är alkohol man dricker, och på så sätt slipper man gå dirket till fängelse (utan att passera gå). Det är nämligen så att det inte bara är skådespelare som använder sig av detta knep, utan även folk som är yngre än mig (men inte så unga att de inte får dricka) gör det jag har sett dem. Personligen så förstår jag inte riktigt hur polisen, eller vem det nu är de ska lura, kan gå på det här tricket, det är ju nämligen väldigt sällan som man ser någon gå och dricka en Cola eller en kopp kaffe i en brun påse... Fast vad har då detta med underteckand att göra?? Jo, när jag betalade för mina öl så var expediten vänlig nog att stoppa ner dessa i, just precis, en brun påse. är ju i och för sig knepigt att dricka ur en påse med ett sexpack i men ändå. Väl framme på festen såg jag att jag inte var den ende med sexan i den bruna påsen, alla hade den. Får väl ana att det är den amerikanska motsvarigeheten till systemkassen.

På denna fest diskuterades ett ämne som man inte alltför sällan hörs diskuteras hemmavid. Det är tydligen så att amerikanska pojkar inte verkar vara ett dugg bättre på att handskas med toasitsen än vad senska pojkar är. Det finns dock en tydlig skillnad i resultatet (jo jag vet att detta är åtmindstonde det andra inlägget med toa inriktning, men vad kan man säga... spenderar väl mycket tid där...??). För er som inte är bekanta med den amerikanska toaletten så kan jag meddela att den innehåller avsevärt mycket mer vatten än vad dess svenska motsvarighet gör. Denna mängd kan med glägje för vissa och sorg för andra med lätthet användas för att döpa varandra (för de som testat detta i sverige så vet ni att man i princip måste spola för att blöta huvudedt på sitt offer, det behövs inte här). Tillbaka till storyn, om man som man inte fäller ned ringen och en dam kommer efter för att göra sitt behov, bör tilläggas att damen i fråga inte är en av de som vi tänker på i vanliga fall utan en som har en lite mindre bred stuss, kommer hon inte bara att känna den kalla obehagliga toalettstolen utan även doppa rumpan i vattnet, vilket leder till att de måste lägga en rumptvätt till sitt toabesök. En av de tjejer som diskuterade detta tog även upp personliga erfarenheter av detta som hon tydligen fått uppleva när hon delat bostad med två olika män. Männen som någon gång under natten känner att de måste lätta på trycket, går upp och gör detta, glömmer/skiter i att fälla ned ringen, och för att vara snälla mot den sovande damen skippar att spola. När sedan senare under natten denna tjej behöver bli av med lite vätska så kommer hon att få ett obehagligt uppvaknande, kall stol och blöt rumpa (kissblöt). Ska meddela att när hon drog denna historia så var det måna av de andra tjejerna som erkände att de också råkat ut för detta. Fast historieberättaren var den enda som, i alla fall erkände, för att straffa syndaren (i hennes fall hennes pojkvän i ena fallet och hennes man i det andra) tog stakarens tandborste och rörde en visp i den ospolade toaletten. En hämnd som bara hon senare visste om...

En annan skillnad mellan att vara i USA och i Sverige när man är på jobbet är de skyltar som upplyser en om vad man ska ta sig till i händelse av fara. Hemma brukar de ju mest behandla brand och eventuella gaslarm. Medan de här i staterna är aningens mer utförliga. Då jag inte vet om ni kan läsa det som står på lappen så ska jag skriva ut det och så kan ni ju kryssa för de som ni känner igen:

What to do....

*Fire

*Building evacuation procedur

*Shelter-in-place

*Suspicious packages

*Suspicious behavior

*Bomb threat

*Active shoter

Så man får ju räkna med att det händer lite mer lite oftare i det här landet.

Kastade även in en bild av Rocky (statyn), mest för att ni ska veta att han inte är bortglömd här i stan.

Nu har sommaren på allvar börjat komma till Philly, och med det menas att inte bara värmen är på plats utan att även luftfuktigheten infunnit sig, i alla fall till viss det. Nu mer när man går ut känns det som att stiga in i en bastu, runt 30 grader och fuktigt. Gör att man känner sig lite så där lagom ofräsch mest hela tiden, men som tur är så är man ju inte själv med den känslan även inbitna amerikaner känner sig så.

Min helg var förutom ganska varm även väldigt internationell. Det började som det flesta helger gör på fredagkväll med middag hemma hos mig med min nya hyresvärd, granne, grannens pojkvän och en bekant till min hyresvärd. Tre av dessa var japaner, och det var de som satte temat på kvällen. Jag är ju som bekant inte den största anhängaren av sushi, men hemlagad suchi som man rullar själv var väldigt god, och saknade den där typiska smaken av rå fisk. Kan rekommendera alla att skaffa sig en japansk bekant som kan tänka sig tillhandahålla detta, visst man kan ju fixa det själv men det är bra mycket jobbigar.

Jag kunde ju inte vara sämre än att bjuda på lite svenska traditioner, och har därför skaffat mig ett lager med Djungelvrål som jag gladeligen bjuder icke-svenskar på. Får dock påstå at det inte tas emot riktigt lika väl som man skulle kunna tro. En av mina arbetskamrater höll på att kräkas när han stoppade en bit i munnen, en annan stoppade in den den flög ut lika snabbt (ner i en papperskorg på lab) när han senare fick reda på att det slata försvann efter ett tag plockade han upp den igen och testade igen (jag hade redan försvunnit, dryga 20 meter, med påsen med fräscha vrål i så det var därför han tog upp den ur korgen igen...). Önskar att jag hade haft kamerna framme vid de tillfällen då jag bjudit på lakrits, för att kunna föreviga ansiktsuttrycken, men det kanske kommer flera tillfällen. Japanerna hade mer delade åsikter om godisarna, en av dem reagerade som tidigare, en annan verkade bli frälst efter att ha kommit över den inledande chocken, och min hyresvärd håller så sakteliga på att vänja sig vid dem. Hon tar en då och då, helt frivilligt☻

Dagen efter blev det än mer sverige. Det var dags att handla nya möbler för en av mina 'bitches' (jo, de kallar sig själva för Patriks bitches). Hon skulle ha ett i princip helt nytt bohag, så vi tog lastbilen till IKEA. Det kändes nästan som att stiga in i Linköpingsvarianten, alldeles innanför entren låg Småland till höger, tog man rulltrappan upp en våning kunde man kolla på möbelutställningarna och gick man genom dörren rakt fram kom man till plockavdelningen. Mina vänner kände sig tämligen lyckliga över att ha en tolk med sig, som kunde förklara för dem vad som stod på skyltarna. Så jag gick omkring och översatte möbel- och prylnamn medan de plockade på låda efter låda. Passade på att ta ett besök i svenskaffären också, för att försäkra mig om att det finns sill till midsommar, det gjorde det. Så nu får ni gärna skicka nubbe☺ Sen bar det av till lägenheten och ett antal timmar med att plocka ihop alla möblerna. Stämningen lättades upp lite när vi satt ihop alla grejer och upptäckte att värdinnan bytt plats på två delar i en byrå, den var svart för utom den felaktiga delen, som var björk. Ett misstag som alltför många lyckats göra (givetvis inte jag).

På söndagen fick jag sedan chansen att se att det finns fler svenskar än jag. Detta då cykeltävlingen Philadelphia International Cycling Championship gick av stapeln. Jag såg fem svenska tröjor som tyvärr inte låg allt för bra till men jag hade ju i alla fall någon att heja på. De som inte deltar i själva tävligen sysselsätter sig själva med att dricka öl och och de bor vid den jobbigaste delen av banan, även grilla. Jag förstod dock inte varför inte alla som tittar på kan grilla men det kanske finns någon lag på att man inte får det.

Memorial Day

Förra måndagen upplevde jag min första riktiga amerikanska helg dag, Memorial Day. Memorial Day infördes för att hedra soldaterna som deltog i amerikanska inbördeskriget, och firas på en dag som infaller i närheten av den dag då staterna återförenades efter kriget. Den har på senare tid blev den utökad till att fira minnet av alla män och kvinnor som dött under tjänsgöring i amerikanska militärmakten, i nutid så har den blivit som den svenska allahelgonahelgen . När jag frågat om varför man firar Memorial Day på jobbet så är det inte någon av de yngre som riktigt vet men de tror att man ska hedra minnet av några som dött i något krig, de kan bara inte sätta fingret på vilket. En sak som de dock är helt överens om är att Memorial Day inleder grillsäsongen, och inte för att det finns någon lag som säger att man inte får, men tydligen är det så att amerikaner använder grillen för första gången på året denna dag. Grillsäsongen håller sedan i sig fram till Labor Day (mer om denna dag i höst). Fast även om nu amerikanerna började grilla så var det bra mycket tydligare att Philadelphianerna tog sitt pick och pack och drog till kusten (Atlantkusten). Hela stan var öde. Det är tydligen en mer lokal tradition, Memorial Day inleder tydligen dessa stadsbors njutande av sol och bad. De få amerikaner som var kvar i stan hade tydligen en grillfest som mina svenska besökar blev inbjudna till.

Har även passat på att beta av ytterligaren en av stadens sevärdheter Eastern State Penitentiary. Det var det första fängelset där alla fångar satt i isoleringscell. Tanken var att de med den bibel de blev tilldelade skulle inse att de handlat fel och i och med denna uppenbarelse bli bättre människor, det förekom sådeles inga samtal mellan fångar eller mellan fångar och vakter. Denna metod övergavs efter ett antal år då det visade sig att behandlingen inte hade efterfrågad effekt. Och för alla som sitter och tänker att amerikanerna är en bunt idioter som trodde att detta skulle funka så kan jag meddela att vi i sverige hade tre fängelser som utövade samma bestraffningsmetod. Under de ca 150 som fängelset var i drift satt ett gäng fångar där och ibland dem Al Capone (hans cell är den med möblerna i), och två hundar. Jo det stämmer en av hundarna var en dömd kattmördare, och var sådeles dömd att spendera en livstid i finkan.... (ok, tror att den där idiotin kom in här istället, fast det kanske satt hundar i sverige också). Men som museum kan jag inte rekomendera denna anläggning. Efter att fängelset stängde 1971 så har det nämligen bara stått och förfallit, och som besökare så tröttnar man efter ett litet litet tag på att kolla in i rum fylda med bråte och damm (se bild), och de få (kanske två-tre) rum som renoverats såg så renoverade ut att man inte kunde tro att de befann sig i ett fängelse som byggts och varit i drift sedan 1829. Inte värt $12.

Jag har fått reda på att de shorts som vi i europa (pratar om manliga europeer) har som går lite nedanför knäna inte är vidare vanliga i USA, och att amerikaner kan använda sig av detta klädesplagg för att definiera om en person på stan är europeisk, eller oftare homosexuell. Enligt mina amerikanska vänninor så används nämligen denna typ av shorts endast av kvinnor eller amerikanska homosexuella män, samt har de lagt märke till europeiska män. Då det nu håller sig på temperaturer i graderna varmt upp till väldigt varmt, och enligt envisa rykten kommer att stiga till snälla-ta-mig-härifrån-jag-kan-inte-leva-i-värmen, så får jag endera köpa en ny shortsgarderob alternativt se till att se väldigt europeisk ut...

Då har det gått ett tag igen sedan senaste inlägget och det är väl dags för ett till. Så vad har hänt sedan sist i mitt otroligt intressanta liv i amerika? Jo, jag har än en gång flyttat, och hoppas det dröjer väldigt länge tills nästa...Förförra tisdagen packade jag ihop mina saker i väskor och kassar och gick de fyra stegen till min nya lägenhet, som ni förstår ligger lägenheten vägg i vägg med den jag bodde i tidigare. Där efter satte jag igång med flyttstädningen, och med tanke på hur länge jag bott i lägenheten jag lämnade så tror jag inte att flyttstädningen kollas lika minutiöst här som den görs hemma fast det kanske beror på hyresvärden, och min svenska städmentalitet var kanske bättre för nästa hyresgäst, som faktiskt fick ett rent hem att flytta in i. Nästa hyresgäst är nämligen en japan, som inte pratar så bra engelsak, vilket gjort att de telefonkontakter vi haft blivit lite lidande då jag inte förstår vad hon säger, men det har gått att lösa med mail, så nu har jag även en ny granne. Nu börjar jag ju även känna mig hemma i mitt nya hem, är underbart att ha tillgång till mer än ett rum, och en spis(!). Kan inte minnas att det var så här skönt att flytta ifån min förra etta...

Förförra helgen var det förövrigt flytthelg för studenterna här på universitetet. Ett flertal av vägarna runt campus stängdes och hade utsatta 'flyttvakter'. Det är nämligen så att när treminen är över så flyttar i princip alla studenter ut ur sina lägenheter, och detta sker på en och samma helg. Har nog aldrig sett så många flytt bilar förut, ens om man lägger ihop alla jag sett. Detta har även lett till att de flesta husen runt campus annonserar om att de har lägenheter som man kan flytta in i omgående, och om det nu är så att de får hyresgäster så undrar jag lite var alla studenter ska bo när de kommer tillbaka.

Som bekant för ett antal av läsarna så lämnade jag landet förra måndagen och åkte hem till Sverige. Hade hört talas om att det var en varm vår där hemma och här var det närmare 30 när jag begav mig av så jag hade på mig shorts och t-shirt. Det skulle visa sig vara ett dumt drag, för när vi landade på Arlanda så annonserade piloten att det var 6 grader ute, inte riktigt den temperaturen som man är sugen att ha shorts i. Så i mitt amerikanska liv händ inte allt för mycket förra veckan, så därför hoppar jag bums till denna vecka.

När jag kom tillbaka till amerikansk mark och stod och väntade på tåget som skulle ta mig från Newark till Philly kom en svensk familj fram till mig (skället till att jag vet att de var svenska var att de pratade svenska med varandra) och undrar 'Do you know how we get to the train to New York?' var på jag svarar 'Ni går över till den andra perrongen' och får svaret 'So it's the other platform'. Endera var de väl lite överraskade av att få ett svar på svenska, eller så ville de inte förstöra sin amerikanska upplevelse.

När jag sedan kom till jobbet så var det bara att hugga tag i allt som lämnades en vecka tidigare. Gick in på mitt kontor (se bilden intill), och känd att jag var tillbaka på sjuttiotalet (inte för att jag upplevde det vidare värst länge som liten, men ni fattar vad jag menar). Jag har fått en ny arbetskamrat medan jag varit borta, ytterligare en ryss (så vi har två) och även denna är nog dubbelt så gammal som underskriven. Hon har sagt två ord till mig under de dagar jag varit här, och det är två hej. Så jag ska inte påstå att jag vet vad det är för en kvinna, men hin verkar inte vara särskilt sugen på att säga något mer, efter att hon sagt hej så har hon bara gått iväg. Efter det obligatoriska kolla jobbmailen, vilket jag inte kunnat göra under min frånvaro så bar det av ut på lab för att börja pippettera, blanda lösningar och allt annat spännande som en kemist gör. Det ni ser på bilderna (ovan) är i stora drag hela labbet. Nej, jag vet, det är inte vidare stort, eller välutrustat för den delen.

Har även hunnit med en middag med min tidigare hyresvärd, hon har varit på konferens i sexologi (eller vad det nu heter) under tiden jag varit borta och informerade mig om lite ny utrustning för personlig njutning som nu, eller innom en snar framtid, finns på marknaden. Jag ska ta ut de tre intressantaste. Först ut var en pubisring med vibrator funktion som man kopplar till sin Ipod, och givetvis till sin egen utrustning. Sedan letar man reda på sitt favorit album trycker på play och så börjar ringen att vibrera i takt med musiken (kanske blir årets julklapp?). Pris: runt 100 dollar. Nummer två var en atteralj för kvinnor, en massagestol med en inbyggd dildo i sittdynan som man kan styra hastigheten på, för det nätta priset av 1300 dollar. Perfekt för en middag med svärföräldrarna. Slutligen ytterligare en pryl ämnad för den manliga befolkningen. En mekanisk vagina, som enligt min informatör hade en otroligt naturtrogen utformning (och då menar hon insidan). Vaginan är utrustad med en usb-kabel och ska enligt utsago vibrera i takt med den porr man tittar på. Pris: 70 dollar.

Igår på väg hem från jobbet möttes jag av ett gäng cyklister, gissningsvis runt 1000 som kom cyklande i en stor klunga i motsatt riktning. De hade polis escort, både bilar och cyklande poliser som stängde av vägarna runt gänget. Försökte både fånga dem på bild (lyckades inte riktigt få med alla) och även ta reda på vad de var för några, men av alla jag pratat med så verka jag vara den ende som vet om stt de ens var ute, men trots att Philly är en cykelvänlig stad så hör denna mängd cyklister inte till vanligheterna.

Hey Day

I torsdags förra veckan var det Hey Day, en tillställning som jag inte fick delta i men väl kunde titta på. Hey Day är den dag då, i alla fall i Philly, collage juniors firar att de nästa termin ska bli seniors. Vad detta innebär mer ingående vet jag inte, dvs har ingen annin om de samlas i aulan och rektorn håller tal etc, men en stor del av dagen går åt till att vara i en inhängnad utan för mitt jobb. Studenterna började komma dit runt 10 och hade väl salat alla vid 12. Innan de kom dit hade alla fått varsin röd t-shirt och i inhängnaden fick de en vit hat och en käpp. När jag passerade inhängnaden vid tretiden så fick jag se vad käppen var till för, i alla fall om man var man, vet inte riktigt om ni kan se det men grabben utan t-shirt nere till höger i bild har ryggen full av röda linjer. Käppen användes nämligen till att piska sina kompisar med, och det med ordentliga rapp. Vad tjejerna använde käppen till fick jag inte se prov på, men jag har svårt att tro att de hade samma användningsområde. Åldern på de deltagande ska enligt mina amerikanska bekanta vara 20-21.
För egen del så har jag fortsatt mitt utforskande av närliggande sevärdheter, och passade därför på att njuta av vårt fina väder med att åka till national parken Valley Forge. Parken ligger dyrga 4 mil öst om stan. Skälet till att det är en nationalpark är att platsen huserade George Washingtons amerikanska armen under amerikanska frihetskriget underden kalla vintern 1777-1778stora delar av den nordamerikanska armen under en mycket kall vinter någon gång under inbördeskriget. Vi passade dock inte på att ta del av de historiska aspekterna av parken utan njöt av solen och naturen (vilket ni nog kan se på bilderna).
Men nu är det ju inte så att ni läser denna blogg för att frossa i amerikansk natur, utan för att ni vill veta hur mycket konstigheter en normal människa, dvs jag, kan hitta som ni sedan kan skratta åt, och jag är ju inte sämre än att jag vill tillhanda hålla er detta. Jag har fortfarande god kontakt med min tidigare lägenhetskamrat, och var för några dagar sedan där på besök. Dels för att hämta lite post och dels för att umgås lite. När vi sitter där och pratar så kommer ämnet vikt upp och den mindre manliga av de två deltagarna säger att hon nyligen ställt sig på vågen och upptäckt att hon gått upp nästan 10 pounds (runt fyra och ett halvt kilo), följt av att hon hoppas att det är muskler för hon har ju varit på gymmet. Jag ville ju inte vara elak så jag sa det kan ju stämma, muskler väger ju faktiskt mer än fett, men i mitt huvud tänkte jag någonting helt annat. Man kan ju fråga sig varför min amerikanska vän går upp i vikt trots flera havltimmar på gymmet, och jag ska inte skriva i sten att jag har svaret men... Hon äter inte frukt och grönt, men gillar sötsaker. Detta visades ganska ordentligt när hon och jag var på brunch idag, vi var på en av Phillys brunch-institutioner och hon beställde en tallrik french toast. De tre tjocka brödskivorna serverades med färska jordgubbar och smör. På bordet fanns en liten kanna med lönnsirap, runt 300 ml. Så fort tallriken ställts ner på bordet så petads jordgubbarna bort från brödet och byttes ut mot tre klickar smör (strl som en portionsförpackning man får på en svensk restaurang) följt av innehållet i kannan. ...och i mitt huvud flög funderingarna om ökad vikt.
Ska avsluta med en sådan där observation av saker man inte ser alltför ofta hemma och som gör att man funderar på intelligensen på den amerikanska befolkningen. Jag var och handlade i dag, totalt 9 varor med en total vikt av runt 5 kilo. Ska lägga in lite information för de som inte vet, men på de flesta amerikanska affärer så behöver man inte packa sina varor själv det gör endera kassörskan eller en annan anställd. Så när mina varor blev packade delades de upp för att packas i två olika kassar, där vardera kasse i sin tur är i en annan kasse. Det blev alltså fyra kassar allt som allt. Man kan anta att de gör så för att det inte ska gå hål i botten om kassen är tungt packad. Men för att minska risken för att man ska tappa sina varor så är även kassen märkt med trycket "Please hold both handles" (se bild) och jag undrar ju om det var ett problem innan trycket med att folk bara bar i det ena handtaget och på så sätt tappade sina inköp...?

Jag tror att sommaren kommit

Var ju lite illa att jag la in en repris redan under första säsongen. Får hålla bättre koll på vad jag skivit om i fortsättningen. Så veckans inlägg kommer att lite lätt behandla ett ämnen som jag tror att alla väntat på, övervikt. Under mina första månader här så reflekterade jag över hur få överviktiga amerikaner jag såg, jag hade ju väntat mig att jag skulle få lov att klämma mig fram mellan fettisar när jag skulle ut på stan, men icke. De lös med sin frånvaro.

Fram till förra veckan, med slut i torsdags har det varit vinter här. Rapporter hemifrån gjorde gällande att ni hade det varmare än vad vi hade, och jag var tämligen besviken. Hade ju hoppats på att jag skulle kunna gotta mig i värmen som borde råda på de breddgrader jag nu befinner mig på, men här var minusgrader på nätterna och under tio de flesta dagarna. Så blev det fredag den 17:e och vips så var temperaturen låga 20, och lördagen bjöd på solsken och runt 30. Sedan dess har det varit behagligt och nu till helgen ger väderleksrapporten att det ska 31, i skuggan. Så nu ska jag gotta mig, och inte jobba så att jag kan uppleva värmen :)
Fast vad har då detta med feta amerikaner att göra? Jo, jag tror att de legat i dvala under vintern, för i samband med att värmen kom så blev helt plötsligt gatona fyllda med människor som inte bör äta mer på Köttclownen. Har på en vecka sett 11 personer som måste ta sig fram med hjälp av ett mopedliknande fordon, och då är de ju de mest extrema. Antalet som inte längre kan använda sig av jeans är nog fem gånger så många. Man börjar ju undra om det är så att de hoppas på att fettet ska smälta i värmen, eller så har de bara kommit ut för att det nu passar sig att äta glass.
På tal om glass så kan jag meddela att kön som brukar vara vid Bosses inte är mycket att komma med när man jämför med kön som bildas utanför Ben&Jerrys. Jag och en arbetskamrat gick för att äta middag och passerade kön runt 18-tiden, den var då ca 100 meter lång, när vi sedan gick tillbaka efter nästan två timmar hade kön inte minskat ett dyft, men folket i den hade ändrats. Och som ni nog kan tänka er så passade de flesta av köarna i Biggest Looser.
Skulle ju varit trevligt om jag kunnat dela med mig av mina syner, men det känns lite illa att plåta fettisar, så istället visar bilderna hur träden såg ut i torsdags och hur de såg ut i måndags. Så våren som jag upplevt var ungefär en dag lång.
Ska följa upp ett inlägg som gjordes för ett antal veckor sedan, då jag beskrev hur det gick till för att söka ett Social Security Number. Det är ju ganska bra att ha ett sådant i detta land, har man ett kan man få ett körkort, betala skatt, skaffa ett mobilabonemang, få pengar från sin sjukförsäkring etc. Jag gjorde min ansökan den 20:e januari och enligt informationen man får så ska man få reda på om man får ett nummer innom 2 till 6 veckor. Dessa riktlinjer gäller inte för en svensk man som närmar sig 30. Jag har varit på Social Security Office med jämna mellanrum sedan den tjugonde för att försöka få ett nummer, men det verkar inte gå. Tjänstemannen som behandlat min ansökan vet inte vad det är som är fel, och detta har lett till att han för min räkning skickat in ansökan ytterligare två gånger utan att något hänt.... Nu är det ju inte hela världen än, är ju ca 9 månader kvar tills man ska deklarera och tills dess borde det ju ha löst sig (ta i trä) för har det inte löst sig då så kanske jag blir en amerikansk skattesmitare och då blir det ju en one-way-ticket till norden.

Fotboll vs. football

Igår hade jag den ovanliga turen att få se fotboll på tv, de visade champions league och det är inte alltför vanligt . Amerikansk sport består nämligen av de fem intressanta, Amerikansk fotboll, baseball, basket, golf och hockey.
Intresset för de olika sporterna varierar med årstiderna, just nu toppar basket, slutspelet börjar nämligen om någon vecka. Basket har dock varit på topp sedan början på mars, och var innan dess den näst största. Just nu visas alltså NBA-basket men tidigare var det ofta som det visades collage basket, men i snitt så har det varit 6-8 matcher per kväll så man kan verkligen gotta sig i sporten. Basket säsongen inleds första veckan i november, men intresset för sporten är inte så stort då.
Då är det nämligen football som är störst. De spelar som bäst, säsongstart i september. Alla väntar på superball, som ju avgörs i februari, och för att slippa vänta på superball sunday alldeles för länge så är det runt nyår slutspelet för collagelagen. Det är i princip lika stort som själva superball. På en fråga om varför det var så stort så fick jag förklaringen att det berodde på att collagespelarna inte spelar för pengar utan bara för att det är kul. Nu är det ju i och för sig så att de flesta collagespelarna har fått ett stipendium för att just spela boll i collage (samma regler gäller för collagebasketen). När superball väl avgjorts så verkade det koma ett sorts håll då sportkanaleran inte kunde komma på att de skulle visa sporter som faktiskt spelades (tex basket) så sändningstiden fylldes med program i stil med halvtids- och eftersnack till fotbollsmatcher hemma, men även flera timmar långa program med titlar i stil med 'MacMannan's mock draft'. Ett program där en av kommentatorerna på ESPN pratar om vilket lag han tycker ska drafta vilken spelare, otroligt givande....
Men trots att det är både basket och football på tv så kan man inte komma undan baseball, vissa dagar när det inte är baseballsäsong så visas nämligen repriser av matcher. Dessa repriser kan vara på vad som helst för match, alltså inte en repris på en final eller en speciellt spännande match, de har sänt helt vanliga seriematcher och första gången jag såg att de visade en repris så var det en match från 1999. Jag ska dock erkänna att jag tycker det är konstigt, för alla amerikaner som har diskuterat baseball har nämligen sagt att det är skittråkigt att titta på sporten på tv, man måste se den live. De har i och för sig också sagt att för att det ska vara intressant så måste man förstå sig på spelet. Jag har fått ett antal undervisningar om detta och hela spelet handlar tydligen om enbart två spelare, de två kastarna (pitcher). Alla andra verkar endast vara med för att ge kastarna något att göra, och tydligen så är det absolut bästa matchen man kan se en där inte en ena spelare träffar bollen. Och det ska gärna hålla på i flera timmar, så att man kan äta korv och dricka öl. Baseballen börjar första söndagen i april och slutar i slutet av oktober alt början av november.
Dessa tre är större än de andra två, och av de två kvarvarande är golfen större än hockey. Golfen har sin egen kanal som, enligt vad jag sett, enbart visar golf. Så jag kan bara anta att de också kör repriser. Att golf behöver en egen kanal verkar lite knepigt, det pratas nämligen inte golf. Har inte hört det på jobbet, på restauranger eller på krogen, men så kanske jag har för få 'moderat' vänner.
Hockey kläms in i utbudet när det inte finns basket att visa, vilket gör att det ofta kommer på lite obekväma tider. Det visades lite då och då under footballsäsongen också men då var det längre mellan gångerna.
Om man där emot är intresserad av något annat så är det lite knepigare. Jag har lyckats se snowboard två gånger, aldrig slalom eller, gud förbjude, längdskidor. Två gånger har det även visats lacross, en sport som är väldigt stor i collage och sedan helt plötsligt verkar bli helt ointressant. Arsenal-Villareal matchen var den första fotbolls matchen jag sett, vet dock att de visade EM i sommras så det kanske finns mer.
Nu ska jag ju erkänna att jag inte sitter och kollar på sportkanalerna varje dag, eller för den delen kollar igenom deras program, men man kan ju erkänna att man saknar lite mer varierad sport. Är ju i och för sig lite kul att höra det lag som vinner endera av dessa ligor (NBA, NFL, MBL, NHL) blir bäst i världen, då vet man att man är i landet som är kronan på verket. Väntar bara på att få höra att det lag som vinner MLS (amerikanarnas fotbollsliga) är det bästa fotbollslaget i världen.
Ber om ursäkt för avsaknaden av bilder, får se om jag kompenserar nästa vecka.

I'm sorry

Jag tror att jag håller på att bli amrekaniserad, och det har smygit sig på mig utan att jag märkt det. Det började nog redan första dagen, men jag kom verkligen på mig själv i onsdags vid en hiss. Men först får vi nog gå tillbaka lite i tiden.

Redan första dagen här i stan, när jag gick från öst till väst reflekterade jag över att folk inte bara traskade rakt fram och förutsatte att man skulle flytta på sig, de tog lika mycket ansvar för att man skulle undvika kollision som en själv. Det gällde inte bara den äldre generationen utan även yngre. Det gjorde mig lite lättare till mods, så där första dagen i mitt nya hemland.

Jag skulle dock märka att den amerikanska trevligheten inte slutar där. Det är nämligen så att (som ni kanske minns från en av reklamerna på svensk tv) att amerikaner gärna säger "Hi. How are you?" och att det då inte är meningen att man ska ta upp att man vaknade med förstoppning och att man är allmänt deppig för att man har blivit av med jobbet, utan bara svara "Fine thank you." med ett eventuellt tillägg av "And how are you?". Själv hade jag lite svårt för det här i början, det blev en massa "How are you?" hit och "How are you?" dit, och man kan ju erkänna att man inte upplever det allt för ofta i sverige. Men här kommer lite av mitt amerikaniserande in, jag har blivit lite varm i kläderna och är snabb med att svara på dessa "trevliga" frågor och kan ibland vara den som säger frasen först, men jag försöker berättiga det med att jag inte vill framstå som den otrevliga svensken. Att frasen bara är "trevlig" beror på att folk bara säger den och man kan lätt höra att det på att de på en intresseskala från en vårta till ett badkar är någostans i närheten av totalt ointresserade (och likaså är jag). Man ska förövrig tillägga att denna artighetsfras inte bara är något man utbyter med kollegor på jobbet eller sina grannar, det är väldigt vanligt att man stöter på någon, helt okänd, på stan som undrar hur det är med en ( och de första gångerna detta hände så slog det nästan slint i mitt lilla svenska huvud för ända gången någon okänd pratar med en i sverige är ju när man träffar på någon när man är långt utanför civilisationen, eller när folk är lagom onyktra och träffar på någon i kön till en toalett).

Fast det trevliga amerika slutar inte där, om man åker hiss tillsammans med någon i detta land (det är inte hissen i inledningen) så är det kutym att småprata med sina medresenärer. Oftast är det vädret som diskuteras men det beror givetvis på sällskapet. I hissen kan man nämligen spy galla över sitt liv, vilket kan ta en med överraskning.

Ytterligare en trevlighet som ameriknarna kastar kring sig är "I'm sorry". Man kan säga det i alla situationer. T. ex. om någon kommer gående över gatan och jag går på trottoaren och måste hålla lite på farten för att vi inte ska kolliderar, så kommer det ett "I'm sorry". Jag brukar fundera över vad de är ledsna över, att det gick över gatan???? Det kommer även när man står vid sin labbänk, bredvid en annan, sträcker sig för att ta något, man är inte i närheten av att vidröra personen men ändå måste de säga "I'm sorry". Fast den situationen som stör mig mest med detta "I'm sorry"-ingande är när man ska passera en dörr, som är stängd och som man inte kan se igenom, och det samtidigt kommer någon från andra sidan och ska gå igenom samma dörr. Även i denna situation säger amerikanen förlåt, och då vill jag gärna stanna personen och verkligen fråga "Vad är du ledsen för?" men det har jag inte gjort ännu. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte om jag kan det längre (här kommer nämligen hissen). Jag stod nämligen på andra våningen på jobbet och väntade på hissen, när den plingade för att uppmärksamma om att den ankommit tog jag ett steg mot dörren för att gå in, och samtidigt kommer en kines ut ur hissen. Var på jag säger "I'm sorry". Va f*n!! Det kom helt automatiskt. När jag i min ensamhet stod i hissen funderade jag på vad jag var ledsen för, men kunde inte komma på det förutom att jag just sagt den där frasen... Vi får väl se hur det gå för mig att bevara min svenskhet i fortsättningen.

Då dagens ämne inte riktigt gjort sog på bild har jag lag in lite bilder på Philadelphias svar på klotter. Det finns nämligen väldigt lite klotter, jag kan bara komma på ett ställe i stan där jag sett det. Där emot finns det gott om mural art och bilderna är ett smakprov på detta.

Can I have your attention, please

När jag vaknade imorse var det med en viss grad av förundran. Istället för att vakna till ljudet (eller oljudet, hur man nu vill se det) av min väckarklocka vaknade jag av en amrikansk manssöst. Jag kunde ju inte komma ihåg att det var någon amerikan med mig när jag gick och lade mig och innan millisekunden gått tills jag insåg vad det var han sa han jag nästan bli orolig för att jag skulle ha ett inbrott (är ju i och för sig inte så troligt på 23:e våningen i ett hus med portvakt, men…) Klockan är 05.30. Den lite jobbiga rösten upprepade sitt meddelande:

Can I have your attention, please. A fire has been reported in this building. Please proceed to the nearest fire tower, and await further instructions.

En nyvaken Patrik blev plötsligt klarvaken. Visst jag äger inte mycket här i USA, men det jag har vill jag gärna ha kvar. Rösten upprepade detta mantra med kanske 4 sekunders mellanrum. Jag satte på mig ett par byxor, en tröja och strumpor, klev i skorna, tog mobil och min jacka och steg ut i korridoren (trapphuset). Jag var helt själv. Jag var så själv där i korridoren att jag fick lov att ta ett kort på det. Det brinner i huset, larmet går (man måste vara döv för att inte höra det) och så här fullt av panikslagna amerikaner var det… Ok, jag var inte heller panikslagen men jag tänkte ju inte sitta i lägenheten heller. Efter ett litet tag började det dock komma ut lite folk och vi tog oss i sakta gemak till brandtrappan och började traska ner. När vi kommit ca 15 våningar ner stöter vi på en äldre dam som står i sin rosa morgonrock i trapphuset, hon informerar oss snällt om att man inte behöver utrymma, utan bara ställa sig i trapphuset och vänta, vilket faktiskt är vad informationsrösten sager men det tanker man inte riktigt på när man hör ordet brand. Så vi stannade och väntade, efter kanske 45 minuter slutade varningen, vilket betyder att man kan gå tillbaka till sin lägenhet. Vi (jag och min hyresvärd) tänkte att vi skulle vara lite morgonlata och ta hissen upp. Den fungerar inte, när hyresvärden frågar hur lång tid det kommer ta tills den fungerar så får hon svaret att de inte vet. Så vi får gå upp.
När jag väl kommer upp dukar jag fram frukost och sätter mig och äter. Har knappt stoppat den första skeden med konstiga amerikanska frukostflingor i munnen innan varningsamerikanen sätter igång igen.

Can I have your attention, please. A fire has been reported in this building. Please proceed to the corridor next to the nearest fire tower, and await further instructions.

Denna gång orkade jag inte bry mig. Han slutar dock efter bara två uppmaningar. Jag fortsätter att äta, men efter kanske fem minuter så sätter han igång igen. Orkar inte bry mig denna gang heller. Trots att han denna gång varnar i säkert en kvart. Två minuter efter det så blir det mörkt, kylen slutar att fungera, det verkar so mom det är slutet på civilisationen så som jag känner den, men det är som tur bara ett strömavbrott. Är ju i och för sig ganska jobbigt men det går ju att leva med. Jag avslutar min frukost och ställer mig för att diska min tallrik etc. Var på jag upptäcker att det inte bara är elen som gått. Det finns inget vatten heller, och då menar jag inte bara avsaknad av varmvatten utan även kallvatten (läs ingen dusch, vatten i handfatet och framför allt, ingen toa). Så det var bara att raggar duscha och sätta på sig kläder och gå till jobbet. Strömavbrottet innebär ju dock att det blir mörkt, och det är ju inte så jobbigt när man är i sin lägenhet för däf finns ju fönster som lyset upp lite. När man dock steg ut i korridoren, och framför allt gick in i brandtrappan (hissen fungerade ju inte pga strömavbrottet) så är det dock svårare att se. Jag tog ett kort på när jag gick ner för trappen för att visa er, tog det utan blixt för att ge den absolut rätta känslan. Jag höll mig i trappräcket och räknade steg.
Väl nere fick jag reda på vad det verkligen var som hade hänt denna morgon i ett höghus i Philadelphia. Det var tydligen en vattenläcka i källaren. Källaren fungerar även som garage. Tyvärr var jag inte riktigt lika vass med mitt fotande här, så ni får ta mig på mitt ord, var dessutom lite osäker på hur killaran som jobbademed att lösa problemet skulle ta det om jag stod och plåtade misären. Vattennivån i källaren var nämligen drygt en meter. Jag funderade lite på hur de hyresgäster som hade sin bil där inne kände sig, men det var bara en flyktig tanke.
Jag gick till jobbet och gjorde det man ska, gick hem på kvällen och när jag kom till porten frågade jag portvakten hur länge strömmen varit ute. Han svarade att den kom på halv fem, alltså ungefär 9 timmar strömlöst. Som tur var så fungerade hissarna, även om de saknade belysning och det stod en tekniker i den för att se till att den kom dit den skulle. Så när jag väl kom till min lägenhet så var det bara att göra en storstädning i kylen, som inte var så kylig längre…

Men jag gick iallafall inte på något aprilskämt :)

(detta inlägg skulle ha publicerats igår men internet hade tydligen inte återhämtas sig ännu.)