4:e juli

Så... Vi har firat USAs födelsedag, och så här i efterhand så är jag ju lite besviken. Hade förväntat mig en frossa i patriotism, en skog av flaggor och 'repeate one' på amerikanska nationalsången. Fast det var inte så speciellt, i alla fall inte i Philly. Jag begav mig ut på stan ganska tidigt på dagen, var väldigt fint väder, för att få en chans att titta på allt detta som vi där hemma förknippar med det amerikanska nationaldagsfirandet men det lös med sin frånvaro. Jag inledde mitt sökande på 'the parkway' (det är den gatan där alla stora evenemang i Philly sker på, och den ligger alldeles utanför mitt hem), där förbereddes inför kvällens happening och för mig såg det lite ut som en svensk marknad. Gatan var full med stånd i vilka man kunde köpa diverse olika ätbara saker. Jag letade efter friterade snickers, men det är tydligen längre söder ut de finns. Hittade inte heller några flaggor, de fanns inte ens på den scen som skulle utgöra den näst största attraktionen senare på kvällen. Fast jag gav inte upp för det utan fortsatte vandra 'on the streets of Philadelphia' sökandes efter det äkta amerikanska firandet, vandringen pågick i ungefär fyra timmar, i stekande sol, så ni kan tänka er hur jag såg ut efteråt. Fast trots detta lyckades jag inte hitta en enda flagga förutom de som jag sett under normala dagar. Det enda som tydde på att de firade sin national dag var grillarna, de fanns verkligen överallt. Fast mest stod de mit ute i gatan, vissa gator var i och för sig avstängad så det passade ju med en grill där men de flesta var inte avstängda men husserade ändå en.

Min 4:e juli skulle dock inte endast innehålla vandrande i innerstaden utan även ett besök till förorten. Mitt nederlag med att hitta lite av den amerikanska andan i stan kanske skulle bytas till genombrott när jag kom till ett mindre populerat område. Som tur var så hade jag fått hjälp av en av mina arbetskamrater med att leta rätt på stället dit jag skulle, då jag hört v när det skulle vara b, vilket kunde gjort att jag spenderat ett bra tag med att leta efter en adress som inte finns. Fick dock även extra hjälp med att hitta då jag träffade en av de andra postdocsarna som skulle till samma fest. Festen vi var bjudna på hölls av min arbetsgivare samt hans grannar och den kändes väldigt mycket som ett svenskt midsommarfirande, och då pratar jag ett firande med barnfamiljer. Det hela inleddes med ett smörgårdsbord fyllt med ameriknaska 'läckerheter' så som sötpotatis, sockarde saltapinnar, grillade kyckling, rödkålssallad, bröd bakat på äggplanta, någon sorts röra som jag trodde var tonfisk men som inte smakade något, krabba och kräftor mm. Jag blev dock överraskad när jag såg kräftorna, det ryktas ju om att det inte är så vidare populärt någon annanstans än i sverige och i vissa av sydstaterna, och jag kan så här i efterhand förstå varför den ameriskanska kräftan inte spridit sig allt för lång. Jag fantiserade, dum som jag var, om att de skulle smaka som hemma, men det gjorde de inte. Isället för det god kräftspadet som vi smaksätter asätarna med så hade amerikanerna smetat in dem in kletig grillkrydda, eller vad det nu var, och de smakade egentligen ingenting. Kletet kunde nämligen inte komma åt köttet utan låg bara i högar på skalet. Efter att denna utomordentliga måltid intagits så var det dags för lekar, och det gick till på ungefär samma sätt som hemma med undantaget att det inte var någon som sjöng eller dansade till små grodorna. Barnen ville leka sina egna lekar, de vuxna ville dricka, ungdommarna ville bara försvinna och lekledaren ville att alla skulle vara med. Så barnen blev mutade med godis för att vara med, ungdommarna gick och de vuxna turades om att leka och att titta på och dricka öl. Jag var med i 'kasta ägg' leken men stod över 'kasta vattenballong'. 132r klockan blev runt nio på kvällen smälldes ett par raketer av och sedan var det dags för oss som bor i stan att ta tåget hem.

När jag kom tillbaka till city var klockan lite för tidigt för att avsluta detta firande, och det tyckte de som samlats på the parkway också, ryktet säger att det var mellan ett och tvåhundratusen människor där. Vad de syssat med hela kvällen vet jag inte riktigt men de stod och kollade på scenen eller mot den i alla fall, när jag kom dit. Sheryl Crow var kvällens männskliga huvudattraktion (ni kanske kan se henne på bilden...). Ska man jämföra med ett svenskt firande av samma slag så var detta betydligt lugnare, som diskuterats tidigare så gäller ju bruna påsen i USA och den syntes inte till bland de människor jag såg. Jag hängde kvar bland folket i någon timme innan jag började tröttna på att stå och titta mot en scen som jag inte riktigt kunde se och drog mig istället till närmsta pub. Den var förvånansvärt tom, och jag blev upplyst av bartenderna att det berode på att alla väntade på att få se fyrverkerierna innan de gick till krogen, och de satte igång i princip alldeles efter att svaret kommit. Då jag är måttligt imponerad av fyrverkerier så satt jag kvar inne i puben, tillsammans med två andra, alla andra gick ut för att titta. Vi tre som var kvar kunde dock se spektaklet ändå, då det visades på tv. När smällarna tystnat så var det officiella firandet av nationaldagen över, och de som hade åldern inne samlades runt öltapparna för att avsluta hyllandet av nationen.

Någon dag innan 4:e juli träffade jag på en amerikan utanför ett matställe som jag just betsällt mat från och han börjagde små prata lite med mig. Han öppnade i princip samtalet med att säga att det är ganska ofta som man ser par som består av afroamerikanska killar och vita tjejer, fast det inte alls är lika vanligt att man ser det motsatta, och så frågade han mig om jg visste varför. Det visste jag ju givetvis inte, men jag erkände att han faktsikt hade en poäng med det. Samtalet fortsatte ett lite tag och det kom fram att jag inte tillhörde nationen utan var svensk, på vilket han gjorde en lite utläggning. Han hade nämligen studerat Internationella relationer på UPenn och hade därför god insikt i det svenska samhället. Han fortsatte med att förklara förmig att det inte var lika vanligt att se par bestående av vita och svarta i sverige då vi hade en helt annat tradition vad gäller vilka man får ha umgänge med, det är ju inte ok i sverige att ha förhållanden innan man gifter sig och den man ska gifta sig med måste ju godkännas av familjen. Han sa även att detta berodde på att vi i norden inte var europeer, och att detta var orsaken till våra hårdare samlevnadsregler. Jag blev lite smått överraskad, kunde ju tycka att jag borde veta hur det funkar där hemma, samt lite chockad över att ett universitet i USA kan blanda ihop norden med mellanöstern.