Road trip

Når jag och Kelly var och handlade i förra helgen sa hon att vi skulle åka till Waffle house för att käka världens godaste våfflor, hon kunde nämligen inte förra helgen då hon hade deadline med sitt arbete (hon jobbar med att skriva ett undevisningsmaterial för problembarn) på måndagen. Hon fick dock inget gjort då och fick lov att meddela arbetsgivaren att hon inte var klar i tid (om hon spenderade mindre tid på facebook och framför tvn skulle hon kanske hinna med något). Detta gjorde att hon senare i veckan meddelade mig att hon inte hade tid med våfflor denna helg då hon skulle arbeta på lördagen och kolla upp artiklar till sin avhandling på söndagen. Vi hade dock närmare 15C i helgen, och när Kelly vaknade vid 12 hugget, så var hon sugen på våfflor. Så vi hoppade i bilen och åkte iväg, lämnade Pennsylvania, korsade Delaware och åkte in i Maryland och stannade vid ett litet hus vid sidan av I95. Waffle house skröt om att servera de godaste våfflorna i hela världen (det där med att vara bäst i världen är väldigt viktigt i amerika tänk på alla amerikanska sporter tex). Varför stället kallades waffel house var lite oförståeligt, visst de serverade våfflor, men utbudet på allt annat var mycket bredare än våfflorna (det fanns fyra olika pecan, choklad, vanliga och kärnmjölk). Waffle house är en sydstats produkt, så för att få prova något från deras kök köpte jag en Grilled Texas Bacon DOUBLE Patty Melt Plate som är typ en hamburgare mellan två rostbröd coh som serverades med hashbrowns (en amerikansk variant av potatisbulle), kan verkligen rekommendera denna måltid. Till detta åts även en halv våffla (dom är inte billiga och man var redan mätt av sin plate), och jag ska erkänna att våfflan var god, den smakade som en svensk våffla (iaf om den våfflan är gjord av mig) men huruvida detta kvalificeras som världens godaste våffla återstår nog att se.
Har även tagit ytterligare några stapplande steg mot ett lyckat leverne i USA. Då jag nu har ett temporärt SSN tänkte jag försöka fixa ett bankkonto, så på vägen till jobbet gick jag in på banken. Banken har förövrigt öppet från 6 på morgonen till 7 på kvällen alla vardagar, från 10 till 17 på lördagar och från 10 till 14 på söndagar, inte helt olikt bankerna i sverige :) När jag pratat ca 1 minut med banktjänstekvinnan blev det klart att man inte behövde något SSN för att öppna ett konto i USA, tvärt emot vad informationen man fått har sagt... Däremot behövdes ett pass, som jag lägligt glömt hemma. Fast det gick bra ändå, man kunde komma in med passet senare, så man behövde tydligen inte det heller för att öppna ett konto. Vilket jag gjort, har hela $ 25 insatt, så nu behöver jag inte oroa mig över min pengasituation. Ytterligare något steg kunde dock tas med hjälp av mitt temporära nummer, jag kunde äntligen få ett PennCard, alltså passerkort till jobbet, som även fungerar som ett foto-id ute i den verkliga amerikanska världen.