Nu har jag kommit fram och varit här två dagar, så det är hög tid att inleda denna blogg.
Kommer först skriva lite om hur det varit sedan jag började min resa från Arlanda (12 jan) fram tills nu, kvällen den 14:e, och sedan skriva några rader om mina egna erfarenheter o matt skaffa J-1 visum till USA.
Flyg ett skulle avgå 9.05 på morgonen, och till skillnad från min tidigare resa till Philadelphia så var det denna gång inga problem vid incheckningen (förra gången var min e-ticket inte registrerad vid incheckningen, men fanns i flygbolagets datasystem). Väl inne i bakom säkerhetskontrollerna på Arlanda kunde jag avnjuta en 75 kronors frukost bestående av två frallor och en yogurt. Tänkte därefter göra ett toalettbesök för att slippa 10000 meters varianten. Trots att det finns 4 toaletter tog det nog 10 minuter innan jag fick tillgång till en av dessa… På satt det tydligen två killer med världens sämsta magar, detta baseras endast på det faktum att de spolade tre gånger var under de 10 minuter de spenderade där inne. På en tredje satt en spanjor och pratade i mobiltelefon med en landsman, detta medans han uträttade sina behov (kan man ju tycka lite vad man vill om).
Först flyget tog mig från Arlanda till Frankfurt, inte mycket att rapportera. I Frankfurt var det byte till planet som skulle ta mig direkt till Philly. För att få komma på det planet fick man först visa pass samt DS-2019 (ett dokument man behöver för att få sitt J-1 visa och som man sedan måste spara tills man lämnar USA) för en man vid ett litet bord. Han tog sedan passet till en annan man vid ett annat bord som skrev sina initialer på en liten klisterlapp som nu sitter på baksidan av mitt pass. Jag fick där efter tillbaka mitt pass och fick “äran” att gå fyra steg framåt för att få visa mitt pass för en trejde person som i sin tur skrev ut en ny biljett till mig (den jag fått på Arlanda var tydligen inte tillräcklig (innehöll dock precis samma information…)). Därefter fick jag gå ytterligare 10 steg för att visa upp min nya biljett samt mitt pass för en kille som skulle släppa in mig i den del där man väntar på att få gå på flyget. Han frågade även snällt om jag hade några vapen i mitt handbagage. Dum som jag var sa jag att jag hade en liten bomb med mig… eller också inte.
Efter denna otroliga procedur fick man äntligen gå på flyget. USAir har inte gott om benplats, trotts att jag hade 2 säten för mig själv blev det ganska snabbt obekvämt. Nämnas kan också att personalen på USAir delade in alla passagerare i amreikaner och tyskar, jag fick därför mitt I-94, tulldokument samt den gröna Visa Waiver lappen på tyska. 8 timmars flyg blev ganska långtråkigt trotts att jag sysselsatte mig med att glo på film, och jag kunde tyvärr inte dricka resan kul heller då USAir endast bjuder påalkoholfria drycker (till skillnad från Air France).
Väl framme i Philly väntade en 1 timmes köande i passkontrollen där jag började oroa mig för om det skulle bli problem med att komma in i landet då jag inte fyllt i ESTA resetillståndet. Skulle dock visa sig att det var meningslöst att oroa sig för det, men jag rekommenderar alla som tänkt åka hit (även om man har visum) att göra detta, det ÄR gratis och då slipper man vara orolig. Tog en taxi från flygplatsen till Apple hostel där det var tänkt att jag skulle spendera mina första två nätter. Hostelet låg på en adress som taxichaffören aldrig hört talas om man han lyckades hitta dit, eller iaf en gata ifrån, med hjälp av sin GPS. Gatan som hostelet låg på gav en känslan av att man inom kort skulle bli rånad, full med soptunnor och nästintill helt utan belysning (när jag kom dit var det mörkt). Jag hade plats i en sovsal tillsammans med 23 andra grabbar, mest indier och kineser.
När jag lämnat mitt bagage begav jag mig till nämaste matställe, en pub som låg 100 meter från vandrarhemmet. Om någon går dit kan jag rekomendera köttfärslimpan (puben ligger på 2nd och chestnut), satt där för mig själv, kollade på folk, amerikansk fotboll och drack god amerikansk öl. Då klockan i mitt huvud var 3 på morgonen (21 lokal tid) och jag hade varit vaken i 22 timmar orkade jag inte hålla mig vaken längre, utan slockande på överslafen i våningssängen. Borde så här i efterhand sett till att vara vaken ett tag till för jag vaknade pigg som en lärka klockan 4.20 (lokal tid). Somnade dock om efter ca en timme och vaknade igen 6.30.
Hade bestämt mig för att gå till jobbet första dagen, en promenade som skulle ta en och en halv timme med två stopp skulle det visa sig (jag bode på 2nd street och skulle till 40th). Ett av stoppen var för att köpa frukost. Lättare sagt än gjort. I den affär jag besökte fanns det endast olika bars som mat man kunde ta med sig to go. Hade ju hoppats på typ yoggi eller risifrutti. Men men… med två whole grain bars i magen fortsatte jag mitt traskande.
När jag passerat dörrarna till min nya arbetsplats möttes jag av en vakt som gav mig en klisterlapp på vilken det stod ‘Visitor 1/13’, en sådan klisterlapp får jag förövrigt varje dag när jag kommer hit nu fast med olika datum. Blev varmt välkomnad av biokemis administratör (Rachael) när jag klev ur hissen på 5:e våningen. Fick en snabb runda på lab, och blev fick hälsa på mina kommande arbetskamrater (kommer inte ihåg många namn…). Blev dock informerad o matt det fanns ytterligare en svensk på labbet, visade sig att denna svensk hette Claude och kom från den sydligaste delen av svearike – Schweiz, är tydligen svårt för amerikaner att hålla isär dessa två länder. Blev sedan ordentligt överraskad då jag har ett eget kontor, inte riktigt lika nice som mitt LiU-kontor, men det finns en stol som är avsedd för någon som är en halvmeter kortare än jag med ett tillhörande skrivbord (båda från sent 70-tal).
Hade knappt satt mig innan min handledare gav mig i uppdrag att boka in mig på introduktionskurs på Biacore, så på onsdag skall jag vara på plats i Piscataway, NJ för en två dagarskurs. Hon undrade även var jag bodde. Jag svarade vandrarhemmet på andra sedan stan, var på hon sa “I’ll talk to Rachael, nad we’ll book you on a hotel closer to the university”, är tydligen under en postdocs värdighet att bo på vandrarhem. Så vips blev jag omplacerad från $ 27/natt Apple hostel till $ 207/natt Sheraton hotel. Åker efter en dags lägenhetsletande till vandrarhemmet och checkar ut, tar taxi till hotellet, checkar in och får då reda på att kreditkortet som användes för att boka rummet (för en vecka!) saknar täckning, så jag måste använd mitt eget…
Rummet på hotellet slapp jag dela, men jag har tillgång till två dubbelsängar så jag kan I alla fall sova gott J. Rummet erbjuder även fritt internet, man har en egen dator, men vill man använda word så kostar det pengar. Frukost ingår inte, men finns att köpa för utlösa priser (kokt ägg och smörgås $ 8), så jag har fortsatt med bars men utökat den med frukt som finns att köpa i en affär bredvid hotellet. Ett äpple kostar dock 80 cent och en banan 99, så man måste verkligen njuta när man äter dem.
Onsdagen gick åt till att leta lägenhet, var även och kollade på 4 st. Har dock upptäckt ett mindre problem vad gäller att hitta någonstans att bo. För att kunna teckna ett kontrakt vill många hyresvärdar ha diverse intyg på att man har pengar och sköter sig, med detta menas t.ex. kopior på 2 senaste lönespecarna, intyg från tidigare hyresvärdar på att man är en skötsam person etc, men även ett social security number (SSN). SSN tar tyvärr 7 till 10 dagar att få, efter det att man mött sin internationella relationer handläggare, vilken man kan träffa på måndagar eller fredagar. Hoppas dock att man kan få hyresvärdarna att ha överseende med detta då jag är anställd av ett av landets rikaste universitet, och jag hoppas jag kan använda den som back-up.
Här följer lite information om hur jag gjort för att koma till USA.
Jag tog kontakt med mottagarlabbet för först gången i december 2007 genom att skicka ett mail innehållande förfrågan om tjänst samt list of publications. Fick dock inget svar på detta mail så i början av februari ringde jag fick då kontakt och blev uppmanad att än en gång skicka ovanstående mail, som jag denna gång fick svar på. Så efter lite mailande fram och tillbaka blev det klart att jag skulle komma på besök för att presentera mig och vad jag sysslat med samt hälsa på gruppen. Jag rekommenderar alla som tänkt göra en postdoc att göra detta så slipper man förhoppningsvis ångra sitt val av arbetsplats (är ju dock ingen säkerhet för det men ändå).
Därefter sattes immigrationsplanerna i rörelse, jag behövde ju disputera innan jag kunde åka, så preliminärt start datum blev satt till 1:a december. Jag blev informerad om att mottagarlabbet skulle fixa mitt visum, vilket det senare visade sig att de inte kunde göra…
För att få ett J-1 visum behöver man följande saker (checklista finns på amerikanska ambassadens hemsida, http://stockholm.usembassy.gov/Consulate/book.html)
* Ett pass som är giltigt under den tid då visumet skall gälla. Giltigheten på visumet framgår av DS-2019 dokumentet (se nedan).
* Ett passfoto som inte är äldre än 6 månader. Ska häftas fast i dokument DS-156.
* Kvitto på att du betalt visumavgiften (den var 1050 kr när jag ansökte om mitt visum). Avgiften måste betalas på bank, och skall innehålla betald avgift, bankgironummer (finns i checklistan) samt namnet på den som ansöker om visumet.
* Ifyllt DS-156, måste fyllas i på nätet och skrivas ut och undertäcknas (http://stockholm.usembassy.gov/Consulate/visa_app_forms.html)
* Ifyllt DS-157. Kan fyllas i på nätet, men även för hand. (http://stockholm.usembassy.gov/consulate/ds_157.pdf)
* Ett kuvert med frimärken påsatta som gör att man kan skicka tillbaka passet till dig med rekomenderad post (kolla checklistan för att få reda på hur mycket detta är).
* Ett personbevis ‘120-personbevis med alla relationer’, ring skatteverket för tt få detta.
* Samt, om det skulle vara så att du har ett sådant, dokument om vilka brott du begat.
Man behöver även följande, som är speciellt för J-1 visum:
* Ett ifyllt DS-158 (http://stockholm.usembassy.gov/consulate/ds_158e.pdf).
* Bevis som styrker att du kommer att ha pengar att leva för. Endera letter of invitation som du skall erhålla från ditt mottagarlabb och/eller bevis från svensk finansiär typ Wallenberg.
* DS-2019. SKA du få från din mottagare. Att fixa detta dokument kan ta upp till 2 månader, så se till att vara ute i god tid, ligg på så att de får det gjort. När detta dokumet är klart skall det skickas till dig omgående då man behöver det för att kunna betala SEVIS avgiften.
* Bevis på att du betalt SEVIS-avgiften. SEVIS-avgiften betalas via nätet (https://www.fmjfee.com/i901fee/) när man betalt denna avgift bör man skriva ut kvittot (som även det behövs för att få visumet), man kommer dock få ett kvitto hemskickat men det tog en och en halv månad för mitt att komma.
* Ett ifyllt DS-7002 (http://www.state.gov/documents/organization/84240.pdf). Detta dockument är lite svårt att förstå meningen med (man skall nämligen ange om man är trainee eller intern, och som postdoc är man inget av dessa), men det är bara att fylla i.
När man fått sitt DS-2019 är det en bra ide att boka tid för en intervju på amerikanska ambassaden, görs på https://evisaforms.state.gov/default.asp?postcode=STK&appcode=3 Till intervjun skall alla ovanstående dokument tas med så se till att ha dem redo så snart som möjligt.
Efter intervjun som tar ca 5 minuter tar det upp till en vecka innan du får tillbaka ditt pass med ditt visum och du ä sedan klar för avfärd.
Kommer först skriva lite om hur det varit sedan jag började min resa från Arlanda (12 jan) fram tills nu, kvällen den 14:e, och sedan skriva några rader om mina egna erfarenheter o matt skaffa J-1 visum till USA.
Flyg ett skulle avgå 9.05 på morgonen, och till skillnad från min tidigare resa till Philadelphia så var det denna gång inga problem vid incheckningen (förra gången var min e-ticket inte registrerad vid incheckningen, men fanns i flygbolagets datasystem). Väl inne i bakom säkerhetskontrollerna på Arlanda kunde jag avnjuta en 75 kronors frukost bestående av två frallor och en yogurt. Tänkte därefter göra ett toalettbesök för att slippa 10000 meters varianten. Trots att det finns 4 toaletter tog det nog 10 minuter innan jag fick tillgång till en av dessa… På satt det tydligen två killer med världens sämsta magar, detta baseras endast på det faktum att de spolade tre gånger var under de 10 minuter de spenderade där inne. På en tredje satt en spanjor och pratade i mobiltelefon med en landsman, detta medans han uträttade sina behov (kan man ju tycka lite vad man vill om).
Först flyget tog mig från Arlanda till Frankfurt, inte mycket att rapportera. I Frankfurt var det byte till planet som skulle ta mig direkt till Philly. För att få komma på det planet fick man först visa pass samt DS-2019 (ett dokument man behöver för att få sitt J-1 visa och som man sedan måste spara tills man lämnar USA) för en man vid ett litet bord. Han tog sedan passet till en annan man vid ett annat bord som skrev sina initialer på en liten klisterlapp som nu sitter på baksidan av mitt pass. Jag fick där efter tillbaka mitt pass och fick “äran” att gå fyra steg framåt för att få visa mitt pass för en trejde person som i sin tur skrev ut en ny biljett till mig (den jag fått på Arlanda var tydligen inte tillräcklig (innehöll dock precis samma information…)). Därefter fick jag gå ytterligare 10 steg för att visa upp min nya biljett samt mitt pass för en kille som skulle släppa in mig i den del där man väntar på att få gå på flyget. Han frågade även snällt om jag hade några vapen i mitt handbagage. Dum som jag var sa jag att jag hade en liten bomb med mig… eller också inte.
Efter denna otroliga procedur fick man äntligen gå på flyget. USAir har inte gott om benplats, trotts att jag hade 2 säten för mig själv blev det ganska snabbt obekvämt. Nämnas kan också att personalen på USAir delade in alla passagerare i amreikaner och tyskar, jag fick därför mitt I-94, tulldokument samt den gröna Visa Waiver lappen på tyska. 8 timmars flyg blev ganska långtråkigt trotts att jag sysselsatte mig med att glo på film, och jag kunde tyvärr inte dricka resan kul heller då USAir endast bjuder påalkoholfria drycker (till skillnad från Air France).
Väl framme i Philly väntade en 1 timmes köande i passkontrollen där jag började oroa mig för om det skulle bli problem med att komma in i landet då jag inte fyllt i ESTA resetillståndet. Skulle dock visa sig att det var meningslöst att oroa sig för det, men jag rekommenderar alla som tänkt åka hit (även om man har visum) att göra detta, det ÄR gratis och då slipper man vara orolig. Tog en taxi från flygplatsen till Apple hostel där det var tänkt att jag skulle spendera mina första två nätter. Hostelet låg på en adress som taxichaffören aldrig hört talas om man han lyckades hitta dit, eller iaf en gata ifrån, med hjälp av sin GPS. Gatan som hostelet låg på gav en känslan av att man inom kort skulle bli rånad, full med soptunnor och nästintill helt utan belysning (när jag kom dit var det mörkt). Jag hade plats i en sovsal tillsammans med 23 andra grabbar, mest indier och kineser.
När jag lämnat mitt bagage begav jag mig till nämaste matställe, en pub som låg 100 meter från vandrarhemmet. Om någon går dit kan jag rekomendera köttfärslimpan (puben ligger på 2nd och chestnut), satt där för mig själv, kollade på folk, amerikansk fotboll och drack god amerikansk öl. Då klockan i mitt huvud var 3 på morgonen (21 lokal tid) och jag hade varit vaken i 22 timmar orkade jag inte hålla mig vaken längre, utan slockande på överslafen i våningssängen. Borde så här i efterhand sett till att vara vaken ett tag till för jag vaknade pigg som en lärka klockan 4.20 (lokal tid). Somnade dock om efter ca en timme och vaknade igen 6.30.
Hade bestämt mig för att gå till jobbet första dagen, en promenade som skulle ta en och en halv timme med två stopp skulle det visa sig (jag bode på 2nd street och skulle till 40th). Ett av stoppen var för att köpa frukost. Lättare sagt än gjort. I den affär jag besökte fanns det endast olika bars som mat man kunde ta med sig to go. Hade ju hoppats på typ yoggi eller risifrutti. Men men… med två whole grain bars i magen fortsatte jag mitt traskande.
När jag passerat dörrarna till min nya arbetsplats möttes jag av en vakt som gav mig en klisterlapp på vilken det stod ‘Visitor 1/13’, en sådan klisterlapp får jag förövrigt varje dag när jag kommer hit nu fast med olika datum. Blev varmt välkomnad av biokemis administratör (Rachael) när jag klev ur hissen på 5:e våningen. Fick en snabb runda på lab, och blev fick hälsa på mina kommande arbetskamrater (kommer inte ihåg många namn…). Blev dock informerad o matt det fanns ytterligare en svensk på labbet, visade sig att denna svensk hette Claude och kom från den sydligaste delen av svearike – Schweiz, är tydligen svårt för amerikaner att hålla isär dessa två länder. Blev sedan ordentligt överraskad då jag har ett eget kontor, inte riktigt lika nice som mitt LiU-kontor, men det finns en stol som är avsedd för någon som är en halvmeter kortare än jag med ett tillhörande skrivbord (båda från sent 70-tal).
Hade knappt satt mig innan min handledare gav mig i uppdrag att boka in mig på introduktionskurs på Biacore, så på onsdag skall jag vara på plats i Piscataway, NJ för en två dagarskurs. Hon undrade även var jag bodde. Jag svarade vandrarhemmet på andra sedan stan, var på hon sa “I’ll talk to Rachael, nad we’ll book you on a hotel closer to the university”, är tydligen under en postdocs värdighet att bo på vandrarhem. Så vips blev jag omplacerad från $ 27/natt Apple hostel till $ 207/natt Sheraton hotel. Åker efter en dags lägenhetsletande till vandrarhemmet och checkar ut, tar taxi till hotellet, checkar in och får då reda på att kreditkortet som användes för att boka rummet (för en vecka!) saknar täckning, så jag måste använd mitt eget…
Rummet på hotellet slapp jag dela, men jag har tillgång till två dubbelsängar så jag kan I alla fall sova gott J. Rummet erbjuder även fritt internet, man har en egen dator, men vill man använda word så kostar det pengar. Frukost ingår inte, men finns att köpa för utlösa priser (kokt ägg och smörgås $ 8), så jag har fortsatt med bars men utökat den med frukt som finns att köpa i en affär bredvid hotellet. Ett äpple kostar dock 80 cent och en banan 99, så man måste verkligen njuta när man äter dem.
Onsdagen gick åt till att leta lägenhet, var även och kollade på 4 st. Har dock upptäckt ett mindre problem vad gäller att hitta någonstans att bo. För att kunna teckna ett kontrakt vill många hyresvärdar ha diverse intyg på att man har pengar och sköter sig, med detta menas t.ex. kopior på 2 senaste lönespecarna, intyg från tidigare hyresvärdar på att man är en skötsam person etc, men även ett social security number (SSN). SSN tar tyvärr 7 till 10 dagar att få, efter det att man mött sin internationella relationer handläggare, vilken man kan träffa på måndagar eller fredagar. Hoppas dock att man kan få hyresvärdarna att ha överseende med detta då jag är anställd av ett av landets rikaste universitet, och jag hoppas jag kan använda den som back-up.
Här följer lite information om hur jag gjort för att koma till USA.
Jag tog kontakt med mottagarlabbet för först gången i december 2007 genom att skicka ett mail innehållande förfrågan om tjänst samt list of publications. Fick dock inget svar på detta mail så i början av februari ringde jag fick då kontakt och blev uppmanad att än en gång skicka ovanstående mail, som jag denna gång fick svar på. Så efter lite mailande fram och tillbaka blev det klart att jag skulle komma på besök för att presentera mig och vad jag sysslat med samt hälsa på gruppen. Jag rekommenderar alla som tänkt göra en postdoc att göra detta så slipper man förhoppningsvis ångra sitt val av arbetsplats (är ju dock ingen säkerhet för det men ändå).
Därefter sattes immigrationsplanerna i rörelse, jag behövde ju disputera innan jag kunde åka, så preliminärt start datum blev satt till 1:a december. Jag blev informerad om att mottagarlabbet skulle fixa mitt visum, vilket det senare visade sig att de inte kunde göra…
För att få ett J-1 visum behöver man följande saker (checklista finns på amerikanska ambassadens hemsida, http://stockholm.usembassy.gov/Consulate/book.html)
* Ett pass som är giltigt under den tid då visumet skall gälla. Giltigheten på visumet framgår av DS-2019 dokumentet (se nedan).
* Ett passfoto som inte är äldre än 6 månader. Ska häftas fast i dokument DS-156.
* Kvitto på att du betalt visumavgiften (den var 1050 kr när jag ansökte om mitt visum). Avgiften måste betalas på bank, och skall innehålla betald avgift, bankgironummer (finns i checklistan) samt namnet på den som ansöker om visumet.
* Ifyllt DS-156, måste fyllas i på nätet och skrivas ut och undertäcknas (http://stockholm.usembassy.gov/Consulate/visa_app_forms.html)
* Ifyllt DS-157. Kan fyllas i på nätet, men även för hand. (http://stockholm.usembassy.gov/consulate/ds_157.pdf)
* Ett kuvert med frimärken påsatta som gör att man kan skicka tillbaka passet till dig med rekomenderad post (kolla checklistan för att få reda på hur mycket detta är).
* Ett personbevis ‘120-personbevis med alla relationer’, ring skatteverket för tt få detta.
* Samt, om det skulle vara så att du har ett sådant, dokument om vilka brott du begat.
Man behöver även följande, som är speciellt för J-1 visum:
* Ett ifyllt DS-158 (http://stockholm.usembassy.gov/consulate/ds_158e.pdf).
* Bevis som styrker att du kommer att ha pengar att leva för. Endera letter of invitation som du skall erhålla från ditt mottagarlabb och/eller bevis från svensk finansiär typ Wallenberg.
* DS-2019. SKA du få från din mottagare. Att fixa detta dokument kan ta upp till 2 månader, så se till att vara ute i god tid, ligg på så att de får det gjort. När detta dokumet är klart skall det skickas till dig omgående då man behöver det för att kunna betala SEVIS avgiften.
* Bevis på att du betalt SEVIS-avgiften. SEVIS-avgiften betalas via nätet (https://www.fmjfee.com/i901fee/) när man betalt denna avgift bör man skriva ut kvittot (som även det behövs för att få visumet), man kommer dock få ett kvitto hemskickat men det tog en och en halv månad för mitt att komma.
* Ett ifyllt DS-7002 (http://www.state.gov/documents/organization/84240.pdf). Detta dockument är lite svårt att förstå meningen med (man skall nämligen ange om man är trainee eller intern, och som postdoc är man inget av dessa), men det är bara att fylla i.
När man fått sitt DS-2019 är det en bra ide att boka tid för en intervju på amerikanska ambassaden, görs på https://evisaforms.state.gov/default.asp?postcode=STK&appcode=3 Till intervjun skall alla ovanstående dokument tas med så se till att ha dem redo så snart som möjligt.
Efter intervjun som tar ca 5 minuter tar det upp till en vecka innan du får tillbaka ditt pass med ditt visum och du ä sedan klar för avfärd.
Tjena Patrik,
ReplyDeletevad spännande och roligt att läsa din blogg. Jag tycker en post-doc av din klass står över ett vandrarhem. Det beror på vandrarhem, men ett sovsal med 23 andra grabbar, skulle jag vilja inte bor i längre...men i din ålder.... Roligt att deras kreditkort var inte tecknat. Vad sa de om det? Och det här med Switzerland-Sweden är ju precis som Klas berättade. Pinsamt! Jag hade också alltid problem hitta nåt bra till frukost när jag var i USA eller Kanada. Blev många gånger jävla dyrt.
Ha det bra till nästa gång.
Janosch
Hehe... klassiska Sweden-Switzerland alltså. Du får förklara för dem: No, no, not the same country. In Sweden, we have polar bears walking on the streets and stay inside our houses for three months in the winter...
ReplyDeleteSå, att åka till Staterna är alltså bara ett 365-dagarsprojekt av förberedelser. Piece of liten kaka ju.
ReplyDeleteHärligt att ha en blogg att följa, se nu till att inte glömma dina gamla begagnade vänner här hemma i myllan när du varje dag skakar hand med nya cowboys.
Om ändå universitet ska betala så brukar man ju på ett anständigt hotell kunna få en frukostbuffé för 15-20$, och den är bra mycket mer prisvärd än den för 8$. Men en extra stor kaffe med mjölk innehåller väl lika mycket kalorier som vilken dunderfrukost som helst!
ReplyDeleteHa det great!!!