The President Elect

Ska inleda dagens innelägg med att besvara en fråga från e n av kommentarerna till mina tidigare inlägg, angående körkort. Man får köra på de amerikanska vägarna med sitt internationella körkort i ett år, men har man varit i landet efter det och vill köra bil måste man ha ett amerikanskt körkort (AK) och man kan inte få ett AK måste man ha över ett år kvar på den tid man är tillåten att stanna i detta land.

Nu till en liten observation jag gjort på hotellet som för tillfället är mitt hem. Det är ett 20 våningar högt hotell (ok egentligen bara 19, det finns ju ingen våning 13 i USA) och för att ta sig till sitt rum åker man ju hiss, och för att få hissen att röra på sig trycker man påden knapp som passar den våning man vill till, precis som i sverige. På knappsatsen finns förutom knapparna en kortläsare, i vilken man kan stoppa sin rumsnyckel. När amerikaner ska åka till sin våning stoppar de ner sin rumsnyckel i denna kortläsare och trycker därefter på respektive våningsnummer. När en svensk (läs jag) tar hissen trycker jag bara på nuffran till våningen jag vill (dum som jag är..) men på något magiskt sätt hamnar jag på rätt ställe. Tydligen har vi fått olika information i lobbyn, till mig sa de att man behöved använda kortet för att komma till gymvåningen, men till alla andra verkar de sagt att man mäste anvånda kortet hela tiden...

Idag var det lördag, och jag planerade igår kväll att jag skulle sova länge, det planerade inte min kropp för den bestämde sig för att vakna klockan 06.17 JIPPIE!! Hoppades på att somna om i tjugo minuter men gav sedan upp. Så jag beslöt mig istället för att spendera morgonen med människans bästa vän, TVn. Slog på den lagom till starten av filmen The Ten och låg kvar för den efterföljande Scorched, så jag fick mig några skratt (ska inte rekommendera att ni springer iväg och köper eller hyr någon av dessa filmer men får ni en gratis chans...). Därefter var det dags att traska ner på stan för att kolla på ytterligare en lägenhet. Det skulle visa sig att mitt beslut att promenera, rakt emot amerikansk standard, skulle visa sig ge mig en del av amerikansk historia. Några block från min destination blev jag nämligen stoppad av en polis och fick snällt stå på trottoare och vänta medans ca 15 polismotorcyklar 8 polisbilar samt en svart limosin passerade. Nyfiken som jag var så spanade jag in så mycket jag kunde i limosinen, och man kunde kolla in ganska bra, den hade nämligen inte tonade rutor, och jag fick skymten av en afro-amerikansk herre där inne. Ska inte skrika alltför högt att herren jag såg har något med titeln på dagen inlägg att göra, men han satt iaf i någon av de bilar som passerade. Herr Obama inledde nämligen sin resa mot inoguleringen (ok jag är osäker på stavningen) vid Philadelphias 30th Street train station.

Uppfylld av denna enorma upplevelse, som jag förövrigt kommer att tala om med mina barnbarn och alla gamlingar på ålderdomshemmet, så skyndade jag mig vidare. När jag kommit fram fick jag en snabb guidad tour av huset, tittade på baren/restauranten, poolen och gymet inna vi tog hissen upp till 23e våningen där de två lägenheterna som fanns att rebjuda låg. Den ena ledig från och med 8e februari och den andra 4e maj. Denna gång flashade jag med min imponerande titel, då hon bad om bevis på kredit värdighet (som utlänning i USA saknar man kreditvärdighet oavsett hur mycket kredit man har hemma), och det visade sig att den höll måtte så länge jag kunde styrka att jag hade inkomst. Så nu räknar jag nästan med att jag har ett hem om några veckor, så nu är det nästan ett problem mindre i mitt amerikanska liv.

Efter dessa två glada händelser tog jag en promenad på stan som snabbt övergick i ett aktivt sökande efter ett ställe att äta på (blev bara en banan till fukost). Hittade en irlänsk pub som verkade lovande, och det var den också. Även om när jag beställde en stek trodde att jag skulle få det men det visade sig vara en hamburgare. När jag ändå är inne på ämnet mat så kan ju påpekas att i princip alla rätter jag hittat i detta land innehåller ost. Burgare med ost, bacon med ost, sallad med ost, ris med ost, bröd med ost, you name it så finns det att få med ost, oftast smält, och till det serveras ju i princip alltid något som blivit fritterat, så den ingridiensen kanske också har något med viktproblemet i det här landet har. Men men, tillbaka till min historia. Jag blev sittade på den dä puben ett tag, har ju inte mycket att göra om dagarna förutom att hänga på hotellrummet så när jag fick chansen att prata med lite folk så var det lika bra att ta den, dessutom hade de väldigt god stout (lokalt bryggeri).

Samtalet på puben cirkulerade kring två saker, dels att det idag var -10 C vilket inte riktigt passar Philadelphianerna, samt morgondagens stora händelse, Philadelphia Eagles möte med Phoinix Ravens. Philadelphia kommer nämligen till Super Bowl om de vinner imorgon, och de har inte varit där sedan 1980 eller något sådant, och Philadelphianerna hoppas ju på att de skall komma dit och helst vinna där också. Så imorgon blir det förhoppningsvis stor fest, och jag blev tipsad av bartendern att vara på plats i puben innan två så att jag fick en sittplats för att avnjuta spektaklet. Så nu har jag något att sysselsätta mig med imorgon också. Resten av lördagen spenderade på hotellrummet, snasknades lite riktigt vidrigt amerikanskt godis (håll er undan från Red Fish, smakar som suketter).

Bör nog informera om att jag trots min korta närvaro här har kommit på varför amerikanerna, i alla fall i denna del av landet, in te är så förtjusta i kyla (jag börjar också ogilla det). Det är nämligen så att de saknar isolering, speciellt i dörrkarmarna, och det leder till att det är kallt inomhus också trots all A/C. Det ända stället som jag varit på som är varmt trots kylan utomhus är labbet där det är så varmt att man svettas när man sitter framför datorn. Men gissningsvis så kommer jag om några månader att lägga ut ett inlägg om att det är alldeles för varm här istället, men mer om det i juni.